Kan inte förstå varför det ska vara så svårt att sova. Är jätte trött på kvällen, men när alla gått och lagt sig och det blivit tyst, så kommer tankarna. Tankarna jag inte vill tänka, och ju mer jag tänker ju mer skruvat blir det.

Känns som jag inte kan bära det här inom mig länge till, men jag måste. Andra får prata, men inte jag.

Vet att det här kommer att ta en ände med förskräckelse till slut. Något som ingen väntat sig.

Men jag sväljer och tiger. Har blivit ganska bra på det nu. Ingen vet hur mina tankar går längre och det är nog inte många som bryr sig, eftersom det är få som ens orkar bry sig vad jag har gått igenom och går igenom.

Livet känns många dagar som ett skämt och jag som en bit cellofan, totalt genomskinlig.

Är så less på att folk pratar om mig och inte till mig. Dessutom är ca 80% rena lögner och spekulationer och dom andra 20% någon slags modifierat sanning, allt för att passa syftet.

Kan inte förstå att jag ska vara så omtalad, när jag bara håller mig på min kant.

Jag har setts där, sagt det osv. Fast jag bara varit hemma och inte pratat med dessa personer. Jag måste ha åtminstone 5 dubbelgångare för att hinna med allt.

Det börjar bli ganska kämpigt nu.