2019-06-25
11:41:18
11:41:18
En dag i taget
Ja, nu har midsommar passerat och jag är inte färdig ute. Allt liksom sitter i tjära. Kan inte förmå mig att göra någonting annat än ta hand om Rexen.
Har pratat med psyk en hel del sista veckorna. Ångesten äter mig inifrån. Ska få gå traumabehandling för min ptsd ( Post Traumatic Stress Disorder). Men det blir inte förrän efter semestrarna. Kommer att få stödsamtal tills dess. Räknas som högrisk patient (suicidal) och då det är så impulsstyrt är konsekvenstänkandet starkt reducerat. Vilket gör att det är svårt att nå fram till mig med argument, då självföraktet är större. Jag kan lyssna, men det går inte in. Så att försöka övertyga mig om bra saker, får oftast motsatt konsekvens. Och mardrömmarna ska vi inte prata om. Har stört Ronny många nätter med mina ångestskrik. Vågar knappt vara ensam, men har varit för trött och stressad för att jobba.
Just därför går jag ingenstans utan Rex. Han är min livlina.
Dessutom är jag väldigt stresskänslig. Kan klappa igop för minsta lilla. Ska inte utsättas för stress, men det är lättare sagt än gjort, då jag bygger upp min egen stress hur lätt som helst.
Idag var jag så stressad att jag höll på gå i atomer, bara för att jag skulle vänta på ett samtal som skulle komma kl. 09.45.
Jag tar var dag som den kommer. Nu ska jag ut och promenera med Rexen igen.
2019-06-20
18:15:33
18:15:33
Dag före midsommar
Jag skulle ju uppdatera. Men jag har inte orkat. Min PTSD har gjort livet outhärdligt. Tycker synd om Ronny som har måstat lyssna på mina ångestrop på nätterna. Mardröm efter mardröm. Det har varit en kamp på liv och död.
Helt säkert att om jag inte haft Rexen och varit helnykterist så har jag varit död nu. Vilket i och för sig skulle vara en lättnad för några.
Har pratat mycket med mamma och gråtit. Gått igenom saker från barndomen,men också mina två tidigare helvetes äktenskap. Känns skönt att hon kan bekräfta hur jag har haft det och att det inte är lögn.
Allt jag vill ha är ett människovärde. Helst skulle jag vilja ha upprättelse i vissa delar också, men då jag aldrig kan få det så är det dumt att sträva efter det.
Jag bär så mycket sorg inom mig att det har börjat rinna över. Ska få genomgå en PTSD-behandling. Psyk, säger att det brukar hjälpa många.
Nu ska jag klistra på ett leende och svälja gråten. Det är ju trots allt midsommar.
2019-06-04
13:49:39
13:49:39
Solen skiner, men inte jag
(Bild lånad från nätet)
Det var meningen att jag skulle plantera idag, men som ett blött hästtäcke la sig sorgen och ångesten över mig.Det är så frusterande att bli helt lamslagen, när man har massor att göra.
Men det är bara att gilla läget.
Vet att många tycker det är lathet, men jag byter så gärna med er en dag eller två.
Det är tur att jag har Rexen. Utan honom vore jag nog i fara för mig själv.
2019-06-03
22:03:47
22:03:47
En regnig måndag
Hade ju tänkt fortsätta planteringen idag, men det blev inget med det då det regnade hela dagen.
Hoppas det blir bättre imorgon, så jag kan fortsätta.
Det blev inte så mycket gjort idag. Jag diskade, lagade mat, promenerade med Rexen i regnet och läste.
Så har jag pratat med mamma i telefon. Hon har fått tillbaka sin gamla hjärtmedicin, då hon inte mådde bra av den nya. Så ska hon in och justera pacemakern.
Lägger ut lite bilder av gårdagens plantering.
Det blir inget nystande i livspusslet idag. Mår faktiskt inte så bra. Och det känns lite som när jag skrivit ned allt, så är det över. Inget kvar.
2019-06-02
03:32:45
03:32:45
Sömnsvårigheter 2.0
Jag älskar våra ljusa sommarmätter. Så underbart att veta att det är mer än en månad innan det mörknar igen.
Det är mitt eget fel idag att jag inte redan sover. För det första tog jag medicinen alldeles för sent och sedan satt jag uppe med Ronny, som tog sig någon öl och soelade musik.
Jag passerade gränsen, så nu är jag inte trött längre.
Ska göra ett nytt försök mu. Plantering står på schemat när jag klivit upp.
Klockan är nu 03.33.
