2018-07-04
 16:25:38

Rätt in i kaklet

 Vet egentligen inte var jag ska börja. Men bilden säger en del om tillståndet.
Jag mår inte bra, varken fysiskt eller psykiskt. Det sistnämnda nog det värsta.
 
Har inga bilder att lägga ut från midsommarafton. Firade den ensam tillsammans med hundarna. Orkade inte med att träffa någon, då själhatet blev för stort. Jag var också bjuden till Tessan och Kenneth på grillning, men jag skjutsade bara dit Ronny.
Anledningen till att det tippade, är väl för många en bagatell kanske, men jag kunde inte hantera det då.
Vi har ju en chatt med Ronnys syskon + fruar. Där kom det hårda ord om hur fan vi hamnat hos kronofogden. Jag blev så ledsen att jag bara grät. Valde sedan att lämna den chatten. Sov jälledåligt natten mot midsommarafton och orkade därför inte med mig själv.
 
Vi har ju varit på samtal med kommunens skuldrådgivare och igår hade vi det andra samtalet och gjorde klart ansökan för skuldsaneringen. Vi hade aldrig hamnat där om jag fortfarande kunnat jobba heltid. Men en årsinkomst som minskat med drygt 120.000, då går det inte. Tack för det Anders Eriksson.
 
Gårdagens samtal borde väl kanske ha fått mig att se ljuset i tunneln, men jag bara grät. Satte mig för att laga mina minst trasiga tights.
Grubblade halva natten om vad vi skulle kunna dra in på.
Hundarna drabbas inte, så när som på att vi ändrade i Lellens försäkring, så den blev några hundralappar billigare. Han är ju så pass gammal att han inte skulle klara av sövning eller operationer. Han har dock försäkring för vetrinärvård.
 
Vad har jag då kommit fram till?
Mineralvatten behövs inte. Vi kan dricka vanligt vatten.
Ronny och jag ska sluta röka.
Jag dricker inte någon form av alkohol.
Ronny har gått ur facket och tagit bort sin försäkring. Han är medförsäkrad genom mitt fack.
Vi ska ändra bilförsäkringen till den billigaste.
Ingen ProPud till lunch när jag jobbar. Går bra med fil och banan.
Bara ost till pålägg.
Det räcker med ett mål mat per dag. Är man hungrig får man dricka vatten.
Bara köpa kött som är billigt, typ med kort datum.
Duscha i kallt vatten, då varmvatten är det som drar mest el.
Om jag sätter mig vid symaskinen ett par dagar, så ska jag nog kunna sy ut en del kläder och laga allt trasigt så jag är hel och ren åtminstone.
Med detta borde vi komma en bit.
 
 
Vi ligger efter med en hel del. 
Vi behöver en ny vattenkran, då den vi har i köket läcker som ett såll.
Vi behöver en ny spis, då ugnen inte fungerar.
Jag behöver gå till tandläkaren, har en halvtand som värker.
Både Ronny och jag behöver nya glasögon, men Ronny är det mest akut för.
Vi har betalat bilskatt och försäkringar. Nästa inköp blir mer hundmat och sedan är pengarna slut.
Hade trott att jag skulle få något av mitt hantverk sålt, men det går trögt. Har ju både jeanssaker, ranor, sjalar mm.
Känns inte så angeläget att hålla på när det inte finns någon efterfrågan.
 
Detta är inte för att jag vill ha medlidande. Vet mycket väl att vi har eget ansvar i det hela. Vad sedan min arbetsgivare gjorde mot mig, det är inte mitt ansvar.
 
Rex är jätteduktig. Tränar med honom flera gånger i veckan. Ska beställa tid för höftledsröntgen nu. Som sagt var, hundarna ska inte lida.
 
Om vi kommer att få skuldsanering eller inte, kan ingen svara på. Det är en handgläggningstid på 6-7 månader. Men med tanke på att det är semestertider, så lär vi nog få vänta till mars-april innan besked. Tills dess lever vi med indrivning och existensminimum. I den budgeten ingår inte husdjur, så det är att spara på varje krona.
Är det någon som är intresserad av jeanskläder, ranor eller sjalar mm. Hojta till.
Nu ska jag försöka få till någon middagsmat.
 
 

2018-06-06
 01:54:01

Nationaldagen då för fan

 Borde sova...
Men efter jobb, en del plock här hemma, två utvecklingssamtal med Rexen och en resa Sollefteå tur och retur för att hämta hem en partyprisse, så vägrar sömen infinna sig.
Helt klart klarvaken. Snarkningarna, frustandet, stönandet och den starka alkoholdoftande utandningsluften gör inte saken bättre. Hundarna flyr sovrummet och jag gör nog detsamma.
Jag är så oerhört glad att jag inte dricker alkohol. Har jättesvårt för överförfriskade människor som skriker och fäktar i sömen, så det är lögn i helvete att sova.
 
Huvudet är fullt av tankar och hälsan sviktar. Men man dör inte förrän man ska ändå. Det är dock tillåtet att hjälpa till.
Jag har tappat fotfästet helt. Känner mig mest bara i vägen, oönskad och ensam. Har nästan inga vänner kvar. Men det beror nog mest på att jag drar mig undan och att min sociala fobi har blivit värre.
Jag vill också umgås och ha roligt, men vem skulle jag umgås med? 
Kan inte ens bestämma om jag ska gå på Vänsterpartiets möte på söndag? Jag kanske inte ens lever då?
 
När jag åkte in för att hämta Ronny spelade jag Rammstein så det dånade. Tänker alltid att ska jag köra ihjäl mig, så ska det vara till Rammstein. Det överröstar det mesta, även ångestskrik.
 
Vinden har avtagit, men det är bara +1,9° ute. Måste trots detta ha sovrumsfönstret öppet så att jag får luft.
Om jag tar mig ur sängen imorgon, vilket är tveksamt så ska jag ta med mig en kaffetermos och åka ut. Behöver tänka.
 
 

2018-05-06
 00:35:00

Another day in...

Har faktiskt känts lite bättre idag.
Natten var lite stökig, då vi hade 2 hundar som spydde om vart annat.
Dock masade jag mig upp i morse.
Har suttit ute i solen. Det var så skönt.
 
Hade så gärna velat vara i Sundsvall och Pipline. Shadowmaster spelade där.
(Foto Elsa Undin)
Får väl bli någon annan gång.
 
Vi skulle grilla ikväll, men det blev inget, så jag tog gjutjärnspannan. Ronny fastnade hos grannen. Han kom dock hem och åt, men försvann tillbaka. Det är 4 grabbar med Ronny. Blev visst party. Så har dom eldat gammalt gräs i slänterna.
Jag har egen tid med hundarna. Ganska skönt, då jag inte dricker alkohol.
 
Fick 3 fina foton på Elsa.
Älskade ungen.
 
Nu har det blivit söndag och jag funderar på att gå och lägga mig. Vet inte när Ronny kommer tillbaka, men det lär säkert höras.

2018-04-28
 20:50:00

Det känns som....

...en pågående likvaka. (Ursäkta Elsa att jag snodde den av dig.)
 
Jag har sovit hela dagen nästan. Sedan klev jag upp. Diskade, lagade mat och bakade stomper.
Det blev spenatsoppa, kokt ägg och stomper.
 
Konstaterar att Ronny och jag kommer inte att nöta ut varandra. Vi är vakna omlott. Igår var jag uppe och Ronny sov. Idag har jag sovit på dagen och Ronny har hållit igång. Nu är jag uppe och Ronny sover. Han lär väl vakna när jag går och lägger mig.
 
Vad ska ni göra på Valborgsmässoafton allihopa?
Jag börjar med att jobba och Ronny är ledig. Hade funderingar ett tag på att åka till mamma och Henry, men så fick jag veta att det inte fungerade. Mina barn med familjer ska komma och då skulle min närvaro förstöra stämningen. Nåja. Jag kan åka dit en annan dag, när det passar. Har ju fortfarande inte överlämnat mammas födelsedagspresent.
Så då blir det hemmakväll. Uppsöker ju inte någon majbrasa, då Lellen är så rädd för smällare.
 
Har lagt pengar i Nemos kuvert. Han fyller ju år. Tror inte att jag skulle känna igen honom riktigt, då det var så länge sedan jag såg honom, men och andra sidan lär han inte veta vem jag är heller. Så grattis Nemo. Du har ett kuvert här.
 
Första maj hade jag först tänkt åka till Sundsvall, dels för att gå i demonstrationståget och dels för att höra på Elsa. Det är andra året hon är förstamajtalare för F!. Vi får väl se hur jag gör.
Det är ganska tufft på jobbet nu, vi är så kort om folk.
I'm sorry, but I'm born this way.....

2018-04-13
 16:56:38

Freeeeeeeedag

 
Mammans operation gick bra. Nu är det bara 2 kvar innan man kan slappna av. Men pacemaker och hjärtstartare på plats.
Själv har jag i stort sett sovit hela dagen och är fortfarande trött. 
Men nu är det helg i alla fall.
🤘
 

2018-04-12
 09:06:54

Förändringens vindar

Jag gick förbi spegeln...
Där såg jag en gammal, trött och väldigt kutryggig kvinna. Hon försökte le, men det blev bara en grimas.
En livrädd individ, som försökte slå bort att idag ligger hennes ännu äldre mamma på operationsbordet.
Vill inte tänka....
Hon tänker för mycket....
Detta får symbolisera dagens känsla....
Ps. Angående korkade kommentarer på mitt tidigare inlägg. Jag kommer att ta bort dem och inte försvara något. Är det någon som har så mycket problem med den nakna sanning, låt bli och läs då. 
Och karma slår inte till mot en 11-åring och man kan inte heller säga att hon gjorde aktiva val. Med detta kommer jag inte kommentera det mer.

2018-04-11
 12:12:00

Bara vanlig onsdagsångest...eller

Blev en sådan urladdning av det jag skrev igår att det är helt tomt. Ändå var det bara början. Kommer 3 tunga block till.
Jag valde att inte skriva mer, för då skulle det ha blivit en roman i 14 delar, eller något sådant. Men jag tror ändå att det räcker för att belysa det som kommer fortsättningsvis. Man har alltid ett val, men valet kan påverkas av vad man varit med om. Jag är helt övertygad om att jag skulle gjort vissa (inte alla) andra val om jag inte haft en sådan dålig självbild och inte vore så självdestruktiv som i sig är ett resultat av den dåliga självbilden. Nästa kapitel dröjer. Men jag ska hinna skriva innan jag dör. Jag tänker nämligen dö fri.
Nog om detta.
Idag läggs mamma in på sjukhus för operation av hjärtat. Vågar knappt tänka på det. Det kommer att bli en lång orolig dag imorgon. Måtte allt gå vägen. Hon fyller 82 år på söndag och räknar med att kunna fira födelsedagen hemma. Skönt att hon är positiv i alla fall. Själv är jag inte mycket (om man bortser från viktmässigt) att hålla i när det svajar.
Ute ligger snön i meterhöga drivor fortfarande. Våren verkar väldigt långt bort. Man får glädjas åt det som blommar inne.
Har förlängt livet på tulpanerna lite.
Så klippte jag ned en Chrysantemum, som jag tog in i höstas. Den blommar nu i både rosa och vitt.
Ja, lite färgprakt ger det allt.
 
När jag skrivit ned hela livshistorien, så ska jag förklara vad alla tatueringar står för. Alla har en orsak. Det kommer dock 3 texter till och en svart ros innan allt är färdigt.
Under den här tiden har jag kommit fram till att det är få som verkligen känner mig, även om betydligt fler tror att dom gör det.
Ingen vet vad jag tänker, några tror sig veta, men dom flesta bryr sig inte.
 

2018-03-13
 13:33:00

Jag är en stor flicka nu....

....och borde uppföra mig som en... men...
Tror att min hjärna kokar extra mycket pga den höga febern och oron över att jag ska träffa en överläkare på psyk. imorgon, för att gå igenom medicineringen igen. Brukar alltid vara ett orosmoment.
 
Så har vi det där med födelsedag, vilket är mycket komplext för mig.
Jag både vill bli ihågkommen och samtidigt inte. Kanske mest för att skydda mig mot att inte bli ihågkommen.
Nu kan jag gömma mig bakom att jag är sjuk.
Mitt första minne av den i raden "misslyckade" födelsedagar är den då jag fyllde 4 år. Mamma kom hem från BB med min lillasyster samma dag. Naturligtvis hade mamma och pappa inte hunnit köpa någon present och lägenheten invaderades av släktingar som skulle se den nya babyn. Jag fick höra att jag skulle vara glad, jag hade ju fått en lillasyster i present. Då tyckte jag inte det. Men jag älskar min syster. Och idag förstår jag vad som hände. Det var också en av de få gånger min mamma köpte en tårta. Det var en Messinatårta. Absolut ingen jag tyckte om med sin gula, hånfulla apelsiner ovanpå. Och alla mostrarna och morbröderna (till mamma) tyckte ju om den.
Det var där det började med sorg över födelsedagarna. Och det inpräntades i mig att jag inte skulle vara avundsjuk, vilket jag naturligtvis var.
Under uppväxten hade jag aldrig några kalas och inte min syster heller. Som uppvuxna med en alkoholiserad pappa, var det inte pengar till sådant, Med åren vågade inte ens våra kompisar komma hem till oss pga pappas lynniga humör.
 
Under mitt första äktenskap fick jag dock storslagna presenter. Tyvärr var det saker som min dåvarande man ville ha, som röjsåg, borrmaskin och inte att förglömma kofoten, vilka han tog tillbaka och med sig vid skilsmässan. Jag har ju aldrig varit någon materialist.... men det var ju mina presenter. 
 
När jag då fyllde 50 år fick jag mitt första stora kalas. Först blev jag uppvaktatad på födelsedagen, sedan hade Ronny och jag ett stort gemensamt kalas. Det var så överväldigande, att jag hade svårt att hantera det.
 
Och nu fyller jag 60 år. Jag har fått pengar av mamma och Henry. Så har jag gjort tatueringarna jag egentligen fick av Ronny och Elsa i 50-årspresent. Ronny fick åka på Sweden Rock 2 gånger i present. Och då tatueringarna blev mycket billigare än det, så ska jag få göra några till.
 
Nu fyller jag alltså år på torsdag. Men jag är sjuk. På riktigt.
 
Ska jag vara ärlig, så vet jag inte ens vad jag önskar mig?
Men ungefär detta:
 1. Att mammas alla operationer går vägen och att hon blir pigg igen.
2. Att svärföräldrarna får ordning på sin ohälsa.
3. Att Ronny får ordning på ryggen.
4. Att jag ska slippa alla ångest.
5. En ny vattenkran i köket, då vår läcker som ett såll.
6. Ny spis, då övervärmen i ugnen lagt av.
7. Nytt växthus.
8. Ny mobil.
 
Jag sa ju att födelsedagar är komplicerat....
 
Och stora flickor gråter inte.
 

2018-03-02
 15:36:56

Ett litet lågmält....

Idag känns det som jag måste be hela världen om ursäkt. Så då gör jag väl det. Ursäkta för allt.
 
Att jag inte tappat körkortet, som ryktena säger.
Att jag är sjuk och har urinvägsinfektion.
Att jag fortfarande har julgardinerna uppe.
Att jag har dålig ork.
Att inspirationen tryter.
Att jag är fet.
Att jag fortfarande bloggar. 
Att jag vågar visa mig utanför dörren.
Att jag inte engagerat mig i alla som tycker att jag borde gjort det.
Att jag är värdelös på alla sätt.
Att jag fortfarande lever.
Att jag mår psykiskt dåligt.
Att jag gnäller så mycket.
Att jag är ful.
Att jag inte dricker alkohol.
Att jag har dåligt minne.
Jag ber tusen gånger om ursäkt.
Listan har kunnat göras mycket längre, men jag stannar där.
Kommer ni på mer kan ni ju skriva det i kommentarsfältet.
 
Nu till något annat. Jag har i alla fall vattnat alla blommor. Något som tar tid i det här huset pga att det är så mycket blommor.
Hade också tänkt få upp några nya gardiner.
Lägger väl ut bilder senare.
 
I morgon är sista dagen jag äter penicillin. Skönt. Det har varit tufft. Mår fruktansvärt illa av det + att jag blir så dålig. Ska fira med ett glas Loka.
 
Det känns att mina stödsamtal på psyk. blivit inställda tre gånger. En gång pga mig och två gånger pga min kontakt. Ska till läkare den 14/3, dagen före jag fyller år, men nästa stödsamtal blir inte förrän i slutet på mars. Bara att gilla läget.
Snart kommer Ronny hem och då brukar det bli lite lättare.
Är orolig för honom och den enorma arbetsbelastning han har. Det med avlastning, tycker jag inte har blivit av. Men det jag kan göra är ju att försöka stötta honom.
 
 

2018-03-02
 00:55:40

Får ingenting gjort....

Ja, det har faktiskt hunnit bli fredag.
Har varit hemma den här veckan också. Förra veckan mådde jag så dåligt psykiskt, att jag klarade inte av något. Och nu har jag åkt på en urinvägsinfektion (blod i urinen) samt ögoninflammation. Har hög feber, så det är andra veckan det är stillestånd på allting.
Jag har ju köpt nya gardiner som ska upp, men det har inte blivit av. Det är ju rn del att sy också.
Får se om jag orkar i helgen. Än så länge sitter julgardinerna uppe.
Igår, torsdag fyllde svärsonen år. Grattis Micke.
På måndag åker han och Elsa till Nya Zeeland. Vilken resa va?
Fick några gamla bilder av en kompis. Tänk att jag har sett ut så där.
Roligt att få ändå, då jag inte har några bilder kvar från förr. Dessa är ej längre i min ägo,
Hade ju scanrat av en del bilder, men så fick vi en datakrasch och allt försvann. Men man kan ju inte leva på gamla meriter, det som är borta är borta.
Hade dock gärna haft någon bild av min mormor och morfar... men vi möts snart är jag helt övertygad om.
Jag har en stark känsla av att jag inte behöver oroa mig så mycket över framtiden. Jag har snart staplat färdigt här på jorden. Allt är dessutom förberett med testamente och begravning.
Känns inte jobbigt på något sätt, snarare en lättnad.
 
Och om man tittar på dom gamla bilderna av mig, kan jag bara konstatera att jag blivit jäkligt fet. Mycket beror på medicinerna jag äter. Men inte allt.
 
Den här månaden händer en del. Vi firar bröllopsdag. Och jag fyller 60 år. Ska inte ha något kalas. Möjligen att vi har ett när Ronny fyller 60 år.
Vi har inte pratat så mycket om det.
Har i alla fall köpt en ny klänning som jag kan svassa runt i. Det går alldeles utmärkt att göra det ensam.
Nu ska jag försöka sova en liten stund.

2018-02-21
 14:25:12

Jag har så mycket ångest...

Har inte jobbat på hela veckan. Mår skit helt enkelt.
Jag har trots allt funnit glädjen i att träna hund igen. Har ju ett bra ämne i Rexen.
Dobgun's Gino Gaudetti, Rexen.
Idag har vi dock haft lite olika uppfattningar om saker och ting. Då det är -20°.
Det där med dress var ingen höjdare. Han gjorde piruetter liknande trippel Salkov och dök till slut i backen. Underbara tokiga hund.
Det har varit mycket prat om karma. Jag tror på det. Men några som säger sig tro på karma, borde kanske tänka till hur dom agerar....
Och därför påminner jag om det.
♥♥♥ 
    

2018-02-18
 13:58:02

Söndag, sånt som bara händer...

 
Jag är som ett tuggummi i huvudet. Så segt. Sover dåligt på natten, trött hela dagarna och ruskiga koncentrationssvårigheter. Som vanligt då, skulle säkert några säga, men jag kan tala om att det är värre än vanligt. Mycket beror väl på Lergiganet, som jag har måstat ta till för att inte sitta som en vägglus på väggarna. Tankarna är helt galna. Jag har insett att jag måste stänga dörren totalt för vissa. Inget lätt beslut, men jag måste överleva... även om vissa önskar att jag inte skulle göra det. Tyvärr för er, så blir jag kvar ett tag till.
 
Har pratat med mamma, som var vid gott mod. Men oroar mig gör jag ändå.
 
Annars tror jag vi drunknar i snö snart. Minns inte när vi hade så här mycket snö sist. Detta är verkligen vinter och sommaren känns långt borta.
Ghosty har börjar löpa, så det är kalsonger på.
Rexen har verkligen bott in sig här nu.
Ska sätta mig och fylla i några papper. Även det känns jobbigt.
Har ett läkarbesök dagen före födelsedagen. Men skitsamma. Jag känner inte för att fira något. Jag kan ju ta mitt alkoholfria rosa bubbel, men vi får väl se.
Den bästa födelsedagspresenten är om mamma blir kry igen.
 
Nu tv-soffan. Det är ju trots allt OS.

2018-02-16
 02:20:00

Den som vandrar i dödsskuggans dal....

 
Det är en jäkla röra i mitt huvud, och jag hittar ingen tåt att nysta med.
Det har hänt en hel del och ändå inte...
Mamma ligger på sjukhus igen och det ger mig så jävla mycket ångest.
Nätterna är för det mesta sömnlösa och det börjar ta ut sin rätt.
Mamma och jag pratas vid två gånger om dagen, och det känns skönt. Så pratar jag nästan varje dag med Elsa, det enda barn jag har, om man bortser från mina fina bonusbarn.
Jag ska åka ned och hälsa på henne och Micke känns det som.
Ja, om ganska precis en månad fyller jag 60 år. Tanten är gammal. Känns som det är en hel del jag måste hinna göra av den sista tiden i livet. Har inte så mycket tid kvar nu. Har börjat strukturera upp en hel del.
 
Eftersom jag vill bejaka det samiska i mig så kom tatueringarna till. Det blev nog en riktig knuff nära jag fick min Sápmiflagga stulen.
Det är Sarakka (kvinnogudinnan/nåjdens fru, Sápmi som betyder Sameland och solhjulet för det eviga kretsloppet.)
Jag har också The unforgiven av två skäl. Det är en låt från Metallicas svarta (den bästa och ett måste att äga) och för att min situation har blivit så det passar in på mig.
 
Jag har gjort ett omfattande tillägg i mitt testamente. Det känns bra. Några kommer nog inte att bli så glada, men borde inte bli förvånade heller.
Det är en hel del som har lett fram till det. Jag har fått en del skärmdumpar som handlar om mig och det är inga snälla saker. Det ironiska är att jag har inte fått dom från några närstående, utan helt andra personer. Så nu säger jag bara att "Here we go again"........
 
Att jag inte ens har fått se en bild av det sista "barnbarnet" gör egentligen saken lättare. Det är bättre att ingenting få se eller veta, så har man bara det att förhålla sig till.
Jag sparar ändå pengar vid födelsedagar och jul, till dom som jag inte träffar. Lika mycket som bonusbarnbarnen får. Har tre kuvert undanlagda. Ingen ska säga att jag inte var rättvis,
 
Med Rexen Dobgun's Gino Gaudetti gåt det bara bra. Lellen däremot är en mycket gammal man nu. Men vi hoppas väl att han ska få vara med till sommaren.
 
Tidsresan jag skulle skriva om, har blivit uppskjuten. Min kutator vill att vi ska träffa överläkaren först. då hon inte tror att jag är stark nog att starta den.
Men jag kommer att börja skriva snart och det kommer att sträcka sig över tio år i taget och beröra händelser som påverkat mitt liv. Tyvärr kommer jag inte kunna lägga ut några bilder, då dessa inte är i min ägo längre. Men det funkar med det skrivna ordet. Jag ska skriva den nu, eftersom det finns dom som inte tror att det är sant. Selektivt minne kallas det. Men min mamma och några fler kan styrka att det är sant. Det kommer helt och hållet vara min berättelse.
 
Nu ska jag försöka sova. Klockan har hunnit bli 02.30.
 
 
 
 

2018-01-14
 13:43:30

Väntan...

Lite trögt idag. Reaktion på gårdagen kanske.
Somnade inte förrän vid 03.00-tiden. Var i och för sig ned och hängde sista tvätten 01.30.
Anledningen till att jag inte kunde sova, var att ryggen protesterade. 
Det var renbäddat, och jag hade sällskap i sängen.
Förut hade jag hemska problem med att sova ensam, men sedan jag blev sjuk, eller fick mina diagnoser eller hur man ska uttrycka det (alltid någon som hänger upp sig på ordvalet) så har jag inte det minsta problem med att sova ensam. Fast ensam är man ju inte med dessa kamrater.
Men jag kände otrygghet när Ronny var borta.
Fick denna bild av honom på förmiddagen. Ser ut som han är åkt på storstryk. Stackaren, det gör säkert minst lika ont som det ser ut. Han är på väg hem nu i alla fall.
 
Ska sjunka ned i soffan igen och förtsätta montera.

2018-01-13
 14:09:00

Mitt så kallade liv....

Det har verkligen gått lång tid sedan jag skrev en rad. Det snabba medicinbytet var tuffare än vad någon kunde förstå. Jag kämpade med demoner och hjärnspöken dag som natt. Jag ville inte leva alls.
Nu har väl saker och ting normaliserat sig. Jag är tillbaka på medicinen jag åt tidigare. Tyvärr har den inte uppnått samma effekt som tidigare, så min *hsp löper amok ibland och mitt grundläge är lägre än innan. 
Det är sådant man för lära sig att leva med.
Detta räcker som förklaring varför jag slutade blogga.
 
Det har ju varit jul och det har blivit nytt år. 
Ska skriva kortfattat vad som hänt fram till nu.
 
Ronny har fått förlängd anställning på ame. Det innebär att han för första gången sedan han slutade som samordnare på Samhall, kommer att få en riktig och betald semester. Så skönt det ska bli.
Just nu är han på väg till tandkirurgen i Sundsvall för att operera bort sin krånglande visdomstand. Det är nog jag som är mest nervös för det.
 
Någon har stulit vår sapmiflagga. Ingen aning om vem. Det kan vara turister, någon som ville ha den, djävulskap eller samehatare. Men det händer i lilla Resele. Blev väldigt ledsen får jag säga.
 
Jag jobbar kvar på Erikshjälpen. Trivs bra där. Vi har fått en ny chef som heter Lena. Det funkar bra för mig. Har trots allt mina dippar. Denna vecka har jag inte orkat jobba. Har väl en förhoppning om att det ska bli bättre, då vi jobbar med min *ptsd. Det är därför jag håller på att skriva en "tidsresa", saker som påverkat mig genom åren. Kommer att lägga ut den när den är klar. Har fått mycket hjälp av mamma att sätta saker på pränt.
Mamma, som mot alla odds överlevde sin operation. Vi har en väldigt djup relation nu och har kunnat prata om allt som varit. Det har varit ett stort stöd för mig i det mesta.
Jag vet att när jag lägger ut den så kommer reaktionerna vara många, både positiva och negativa. Tror säkert att det finns en och annan som tror att det är lögn. Men det är mina upplevelser som kommer att vara i centrum. Kommer dock inte att namnge någon.
 
Jag har blivit "mormor" igen, åtminstone på papper. Verkligheten är dock helt annorlunda. Det är en liten pojke. Har inte sett honom, inte ens på bild. Jag repekterar att hans föräldrar valt att ha det så.
Det blev i alla fall ett nytt kuvert att lägga pengar i. Jag lägger pengar i kurvert jul och födelsedagar till de "barnbarn" jag inte träffar. Har varit noga med att alla får lika. Det blir inte så mycket, då barnbarnen nu är 10 st. till antalet och min månadsinkomst inte ens är 7000 kr/mån efter skatt.
 
Julafton firade jag, Ronny och hundarna för oss själva. Mycket trevligt och väldigt stillsamt. Det var en vit jul på mer än ett sätt. Jag är ju helnykterist, sedan flera år tillbaka.
För första gången någonsin var vi utan julgran.
Det blev jul ändå.
 
På juldagen kom Elsa och Micke.
Vi hade jättetrevligt. Det var klappar, yatzy och korsord. Och så sov dom över här, så jag fick rå om dom extra mycket.
Mina fina klappar. Har jag verkligen förtjänat detta?
 
På annandagen kom Helén, Alexis, Milian, Tessan och Penny.
Vi hade så mysigt. Det blev mat, fika och trevligt umgänge. Ser ju dom som "mina" också.
 
Sedan var det tillbaka till vardagen och jobb.
 
Nyårsveckan hade vi semester. Det inleddes med att Ronny och Hasse åkte till Stockholm och hämtade upp den nya familjemedlemmen.
Dobgun's Gino Gaudetti, kallad Rex. En underbar kille på 1,5 år. Jag som trodde att vi skulle börja trappa ned på dobberiet. Fyller ju trots all 60 år om 2 månader.
 
Nyårssupé blev 2 olika räkcocktails, entrecôte med tomatsallad och Carolina Gynnings alkoholfria bubbel.
En underbar nyårsafton.
 
Och här är vi nu. 
Ronny ligger nog på operationsbordet nu, aj aj aj.
Själv ska jag gå och vila en stund, då nattens sömn inte varit den bästa. Blev trött av att skriva detta. Jag tänker för mycket och mesta dels på fel saker.
 
 ...som finns runt mig och alltid ställer upp. Ni vet vilka ni är.
 
Ordlista;
 
*hsp - highly sensitive person  - högkänslig person
 
ptsd -  posttraumatic stress disorder - posttraumatiskt stressyndrom
 
 

2017-09-15
 14:56:39

Det är fredag idag?

Jag är så trött att jag nog skulle kunna stå och sova. Helt jävla fuckin' slut.
Hade en anorlunda, men mycket stimulerande dag igår.
Var på road trip till Sollefteå med Emilia. Det var så oväntat att jag han inte tänka.
Så skönt det var att få göra något annat och inte tänka snurriga tankar hela tiden.
Tror att det är en av orsakerna till att jag är så trött idag, förutom då sömnbristen.
Blir ju trött även om det är roliga saker. Det tar tid att sortera alla intryck i olika fack. Men det är roligare att sortera in roliga saker.
Sollefteå City
 
När jag skulle diska igår....
ser man på, ett litet hjärta. Borde ha förstått att det skulle bli något bra.
Kom hem bara någon halvtimme före Ronny. Lyckades trots det fixa middag på lite "left-over". Och det blev klart till Ronny kom hem.
Hade en halv grillad kyckling, så det blev curry med mango, kyckling, chili och kokosmjölk samt Jasminris.
På kvällen var jag helt färdig. Överdos av positiva saker.
 
Är egentligen bjuden på middag till Ewa och Göte, tillsammans med Yvonne och Roland och kanske Horst och Michelle. Hur gärna jag än vill, så säger kropp och hjärna nej.
Total härdsmälta.
Har ju både haft samtalsstöd och road trip denna vecka. Det är nog max vad jag orkar med i nuläget. Det är så frustrerande när allt bara tar slut. Helt slut, ingen ork alls.
Klev upp medan ännu Ronny var hemma, dushade och tog helt rena kläder.
Ringde psyk. Och medan jag väntade på att dom skulle ringa så diskade jag och kokade kaffe.
Tog upp tvätten och vek den. Startade tvättmaskinen. Tror ni inte på fan att jag lyckades tvätta det ljusa med en röd tröja.....upplysningsvis har vi en massa rosa kläder nu. Ronny klär nog i rosa t-shirt och rosa sockar. Han har liksom inget val. Jo, egentligen. Har ju miljöboven Klorin.
 
Så ringde psyk. Blev en ocean tårar igen. Men att det skulle hända ett mirakel modell större trodde jag inte. Sist tändes det visst en stjärna i öster.
 
Och så den "lilla" förhatliga "göra-listan";
 
 
1. Skörda kryddor.
2. Ta in blommorna som står på altanen.
3. Ta in löken.
4. Ta upp potatisen.
5. Bädda rent. 
6. Tvätta. 
7. Vika tvätt. 
8. Plantera om chilin.
9. Plocka gullris.
10. Städa sovrummet.
11. Städa köket.
12. Städa vardagsrummet.
13. Städa badrummet.
14. Städa hallen.
15. Städa Elsas rum.
16. Lägga in rödbetor.
 
Det blev 3 minus. "Alltid något sa han som såg Åmål.
 
Nu är jag så trött att min trötthet är trött. Inga stäppande tapeter här.
 

2017-09-14
 10:31:00

Simborgarmärket i senapssås....

 
Jag har ju tänkt att jag inte ska skriva så mycket om psykisk ohälsa i dom vanliga inläggen. Men jag ska svara på en fråga som några undra över. 
Jag uppdaterar kampen med medicinen varje dag, men eftersom det sista jag skriver hamnar längst ned, och varje inlägg omfattar en vecka, så får man skrolla nedåt. Kanske lite dumt upplagt, men jag orkar inte göra om det.
Det kommer ju en fjärde vecka också, och sedan hoppas jag att det ska fungera. Men det finns inga garantier.
Det om detta.
 
Gårdagen passeradeutan att jag betade av något från "göralistan". Tror jag måste dela upp den mer, då det känns omöjligt att börja med den. Har dock en förhoppning att komma igång idag.
Jag har faktiskt rastat hundar och tappat upp diskvatten.
 
Igår var Yvonne och Ewa hit. Så roligt, även om det var en kortis. Jo, jag grät, som vanligt.
 
Ronny blev inte utbjuden på lunch, vilken svikare. Han hade ju ingen matlåda med sig därför.
Idag såg jag då till att en matlåda kom med.
Rester från gårdagen.
Färsk pasta och färska musslor. Tog dock bort musselskalen innan det hamnade i matlådan.
När jag var ute med hundarna, såg jag en regnbåge. Tänkte på Zita och grät. Det är så ofattbart.
Och Ghosty, hon är ju lika gammal som Cleo var när hon dog. Tänker mycket på hennes vridna kota. Och Lellen som passerat 12 år.
Man får ta var dag som den kommer.
Funkar inte att stirra i taket. Ska justera "göralistan".
 
1. Skörda kryddor.
2. Ta in blommorna som står på altanen.
3. Ta in löken.
4. Ta upp potatisen.
5. Bädda rent.
6. Tvätta.
7. Vika tvätt.
8. Plantera om chilin.
9. Plocka gullris.
10. Städa sovrummet.
11. Städa köket.
12. Städa vardagsrummet.
13. Städa badrummet.
14. Städa hallen.
15. Städa Elsas rum.
16. Lägga in rödbetor.

2017-09-13
 15:48:56

Lite vill på dagarna....men visst är det onsdag?

Jag kan väl inte skryta med att jag fått så mycket gjort.
Har promenerad en hel del, både med och utan hundar. Mesta dels i regn faktiskt.
Det har skingrat tankarna, som fortsatt ställer till det.
Har gjort en "göralista" så nu inväntar jag bara att jag ska komma igång. Det är ju nattens sömn, eller brist på sömn rättare sagt och ångestnivån som styr detta.
I morgon snäppar jag upp medicinen ett hack, så får vi väl se vad som händer.
 
Göralistan (jag vet att jag är sent ute.)
 
1. Skörda kryddor.
2. Ta in blommorna som står på altanen.
3. Ta in löken.
4. Ta upp potatisen.
5. Bädda rent.
6. Tvätta.
7. Vika tvätt.
8. Plantera om chilin.
9. Plocka gullris.
10. Städa.
 
Förhoppningsvis kommer jag igång med något i morgon.
Hade tänkt anmäla läkaren på psyk. också, men jag vet inte om jag orkar bråka en massa. Nu för tiden undviker jag konflikter i den mån jag kan. Orkar inte stå på mig och då blir jag bara nedtryckt.
Det är nog bara att försöka klara sig så gott det går.
 
Hoppas Ronny hade en trevlig lunch idag. Men det tror jag att han hade. 
 
Avslutar med lite blandade bilder.
 
En del blev nog dubbla, men det får ni stå ut med. Jag tömde mobilen.

2017-09-11
 14:09:45

Meningslös måndag

Skulle verkligen vilja komma tillbaka "i gamla" banor. Vill börja jobba igen, men orken finns inte.
Allt för den här "Trippen nerför Tarschan Boulevard". Man känner sig som en jävla försökskanin.
Måste bara klara detta. Men om dom kunde ge mig något att sova på, för den här åkturen har jag inte själv orsakat.
Nog om detta. Skriver ju om måendet i "The road to hell". Och tyvärr blir det en part 3 också. Helt och hållet så jävla onödigt,
 
Förra veckan var en tung vecka. Tre underbara dobbisar vandrade över regnbågsbron.
Zita, Dillon och Zozi.
Så ledsamt att orden inte finns till.
Vila i frid finaste.
 
Helgen har väl bara mest passerat.
Vi kokade svartvinbärssaft igen.
Lade in sista gurkan.
Bakade pizza.
Sedan var det väl tv-tittande.
 
Jo, jag fick höra i fredags att jag dricker minst 1 flaska vin per dag. Konstigt att jag då har så svårt att få ihop saftflaskor. Jag borde ju ha massor. 
Och vad hen har fått det ifrån kan man ju undra eftersom vi inte alls umgås.
Samma person skröt om hur hen ensam räddat Moforsenbron.
Konstigt att hen inte var med på MittNytt igår då, utan Johan och Jeanette, två som verkligen stridit för bron.
Ska bli underbart att bron öppnas igen. Den har liksom sammanlänkat byn.
 
Ute är det väl bara att konstatera att hösten kommer med stormsteg.
Vackert men vemodigt.
Gläds åtminstone åt en bukett vita rosor inne.
 
Skulle behöva städa inne (risk att hälsovårdsnämnden kommer). Hade tänkt vänta till Ghosty hade löpt klart. Nu har hon det, men jag orkar inte nu. Måste klara av det här med medicineringen först.
 
 

2017-09-08
 11:22:37

Till minne av älskade Zita

(Foto Carina Undin)
 

WHEN TOMORROW STARTS WITHOUT ME

 
When tomorrow starts without me
And I’m not here to see
If the sun should rise and find your eyes
All filled with tears for me


I wish you wouldn’t cry 
The Way you did today
While thinking of the many things
We did not get to say

I know how much you love me
As much as I love you
Each time that you think of me
I know you will miss me too

When tomorrow starts with out me
Please try to understand
That an angel came and called my name
And took me by the hand

The angel said my place was ready
In heaven far above
And That I would have to leave behind
All those I Dearly Love

But When I walked through Heaven’s Gates
I felt so much at home
When GOD looked down and smiled at me 
From his golden throne

He said This Is Eternity
And All I promised you
Today for life on earth is done
But Here it starts a new

I promise no tomorrow 
For today will always last
And Since each day’s the exact same way
There is no longing for the past

So When Tomorrow starts without me
Do not think we’re apart
For every time you think of me 
Remember I’m right here in your heart


Fick själv den här fina dikten när vi mist vår älskade Bono.

Jag är säker på att Kattis, Cleo och Bono har mött Zita där på andra sidan regnbågsbron.

Och Hasse och Carina, vi vet verkligen vad ni går igenom.

Tänker på er.

Och är det något vi kan göra, så hör av er,