2018-01-13
14:09:00
14:09:00
Mitt så kallade liv....
Det har verkligen gått lång tid sedan jag skrev en rad. Det snabba medicinbytet var tuffare än vad någon kunde förstå. Jag kämpade med demoner och hjärnspöken dag som natt. Jag ville inte leva alls.
Nu har väl saker och ting normaliserat sig. Jag är tillbaka på medicinen jag åt tidigare. Tyvärr har den inte uppnått samma effekt som tidigare, så min *hsp löper amok ibland och mitt grundläge är lägre än innan.
Det är sådant man för lära sig att leva med.
Detta räcker som förklaring varför jag slutade blogga.
Det har ju varit jul och det har blivit nytt år.
Ska skriva kortfattat vad som hänt fram till nu.
Ronny har fått förlängd anställning på ame. Det innebär att han för första gången sedan han slutade som samordnare på Samhall, kommer att få en riktig och betald semester. Så skönt det ska bli.
Just nu är han på väg till tandkirurgen i Sundsvall för att operera bort sin krånglande visdomstand. Det är nog jag som är mest nervös för det.
Någon har stulit vår sapmiflagga. Ingen aning om vem. Det kan vara turister, någon som ville ha den, djävulskap eller samehatare. Men det händer i lilla Resele. Blev väldigt ledsen får jag säga.
Jag jobbar kvar på Erikshjälpen. Trivs bra där. Vi har fått en ny chef som heter Lena. Det funkar bra för mig. Har trots allt mina dippar. Denna vecka har jag inte orkat jobba. Har väl en förhoppning om att det ska bli bättre, då vi jobbar med min *ptsd. Det är därför jag håller på att skriva en "tidsresa", saker som påverkat mig genom åren. Kommer att lägga ut den när den är klar. Har fått mycket hjälp av mamma att sätta saker på pränt.
Mamma, som mot alla odds överlevde sin operation. Vi har en väldigt djup relation nu och har kunnat prata om allt som varit. Det har varit ett stort stöd för mig i det mesta.
Jag vet att när jag lägger ut den så kommer reaktionerna vara många, både positiva och negativa. Tror säkert att det finns en och annan som tror att det är lögn. Men det är mina upplevelser som kommer att vara i centrum. Kommer dock inte att namnge någon.
Jag har blivit "mormor" igen, åtminstone på papper. Verkligheten är dock helt annorlunda. Det är en liten pojke. Har inte sett honom, inte ens på bild. Jag repekterar att hans föräldrar valt att ha det så.
Det blev i alla fall ett nytt kuvert att lägga pengar i. Jag lägger pengar i kurvert jul och födelsedagar till de "barnbarn" jag inte träffar. Har varit noga med att alla får lika. Det blir inte så mycket, då barnbarnen nu är 10 st. till antalet och min månadsinkomst inte ens är 7000 kr/mån efter skatt.
Julafton firade jag, Ronny och hundarna för oss själva. Mycket trevligt och väldigt stillsamt. Det var en vit jul på mer än ett sätt. Jag är ju helnykterist, sedan flera år tillbaka.
För första gången någonsin var vi utan julgran.
Det blev jul ändå.
På juldagen kom Elsa och Micke.
Vi hade jättetrevligt. Det var klappar, yatzy och korsord. Och så sov dom över här, så jag fick rå om dom extra mycket.
Mina fina klappar. Har jag verkligen förtjänat detta?
På annandagen kom Helén, Alexis, Milian, Tessan och Penny.
Vi hade så mysigt. Det blev mat, fika och trevligt umgänge. Ser ju dom som "mina" också.
Sedan var det tillbaka till vardagen och jobb.
Nyårsveckan hade vi semester. Det inleddes med att Ronny och Hasse åkte till Stockholm och hämtade upp den nya familjemedlemmen.
Dobgun's Gino Gaudetti, kallad Rex. En underbar kille på 1,5 år. Jag som trodde att vi skulle börja trappa ned på dobberiet. Fyller ju trots all 60 år om 2 månader.
Nyårssupé blev 2 olika räkcocktails, entrecôte med tomatsallad och Carolina Gynnings alkoholfria bubbel.
En underbar nyårsafton.
Och här är vi nu.
Ronny ligger nog på operationsbordet nu, aj aj aj.
Själv ska jag gå och vila en stund, då nattens sömn inte varit den bästa. Blev trött av att skriva detta. Jag tänker för mycket och mesta dels på fel saker.
...som finns runt mig och alltid ställer upp. Ni vet vilka ni är.
Ordlista;
*hsp - highly sensitive person - högkänslig person
ptsd - posttraumatic stress disorder - posttraumatiskt stressyndrom
Anonym
Klart att du är värd det, det och mycket mer än så älskade söstra mi ❤
Och du ska veta att familj inte behöver vara av blodet, utan familj är av hjärtat så det är klart att de är "dina" också ❤
Massamånga hjärtekramar ♡Ulla♡
