Och jag fick oroligt ligga i sängen och vrida mig.
Skärpning Green Cargo.
Lyckades dock somna på morgonkvisten och sov tills Ghosty väckte mig och tyckte att vi skulle gå ut med soppåsen (det har blivit en signal för promenad).
Vi hann dock bara vara hemma en liten stund, så kom nästa signal, posten.
Så nu har vi gått 2 promenader på kort tid.
Jag dricker kaffe och treo, dock inte blandat. Försöker vakna till och bli av med en enveten huvudvärk,
som är inne på sin 3:e dag.
Enligt SMHI ska det bli åska och regn på eftermiddagen. Hoppas att dom har fel.
Vi tänkte ju grilla och fiska med Yvonne och Christian.
Nu ska jag läsa lite bloggar och se vad ni har haft för er medan jag vara borta från omgivningen.
(Jag har tittat på TV, DVD och stickat).
Men det verkar gå åt rätt håll även den här gången.
Midsommar som jag väntat på sedan förra året har förflutit.
Vi hade jätte trevligt hela helgen.
Men på måndag kändes det tungt. Tisdagen blev värre.
Kan inte riktigt förstå vad som händer med mig.
Tankarna är så många och tvivlen ännu fler.
Ingenting är roligt.
Det saknas inte saker att göra, tvärtom.
Det är bara jag som har en oförmåga att göra något.
Att ha en "Tycho Brahe-dag" går väl an, men inte när det blir flera på raken.
"En Tycho Brahe-dag är en riktig olycksdag. Astronomen Tycho Brahe fick på 1500-talet i uppdrag av kejsar Rudolf II att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar. Tycho Brahe kom fram till att det fanns trettiotvå sådana dagar i almanackan. Dessa dagar förtecknades i Bondepraktikan, och sådana dagar skulle man inte flytta, byta arbete eller gifta sig. Idag kallar man vilken dag som helst där allt går åt skogen för en Tycho Brahe-dag."
Jag har väldigt svårt att sova på nätterna igen nu.
Ligger och läser och noterar tågtider.
Det är något med dragning till tågspåret när de mörka krafterna sätter in igen.
Medan jag skriver konstaterar jag att även detta tåg var ganska punktligt, 23.58.
Men det tåget går nedåt, det går alltid tystare och fortare.
Det som triggar igång min oro mest är det som kommer uppåt, vid ca 02.07.
Det låter mycket mer, man hör det lång väg och det hinner skapa så mycket mer ångest.
Så kommer det ett vid 04.17, också det ett triggande tåg.
Jag kan inte beskriva hur det känns, så att ni förstår. Varför skulle jag kunna det när jag inte
riktigt förstår själv.
Jag har förstått så mycket i alla fall, att jag är (normalt) mer social nu, de mörka tankarna
färre, men när de kommer är de värre än tidigare. Inte så impulsiva längre,
utan mer genomtänkta.
Det skrämmer mig. För jag blir inte hysterisk längre, jag blir lugn och delvis
systematisk. Och jag har blivit en djävul på att dölja det.
Chefen skulle ringa, och jag har gått och väntat på det.
...men det blev ett långt avspänt samtal.
För i min värld ska man inte ta något för givet. Det smäller ofta till,
när man minsta av allt väntar sig det.
Vet inte vilken omtagning vi är inne på? Men helt klart vet andra
mycket bättre vad som hänt och att jag är boven, det råder det inget tvivel om.
Tänk va' mycket jag har förstört, och för så många.
Så var så god; skyll det höga bensinpriset på mig och jag kan nog ta på mig om det
är dåligt väder, om någon jobbar för mycket, naturkatastrofer och krig.
Då har vi klarat ut det.
Jag har i alla fall vikit all tvätt, diskat och plockat undan, rastat hundar....
Tar hundarna med mig ut på en promenad. På tillbakavägen går vi förbi postlådan och hämtar posten. Nya hundsport har kommit. Slår upp sidan 22 och läser Ursula Wilbys härliga kåseri "Kan man älska dem även då?" Hinner just till meningen "bortsett från de gånger... "när både jag och Lellen blir rammade av osnutna Ghosty. Plötsligt ligger jag på uppfarten med uppskrapad armbåge. Kan inte låta bli att fundera, är det en sån gång Ursula menar?
Tysk miniserie från 2013. Hyllad dramaserie som berättar historien om fem vänner under åren 1941 till 1945. Del 2 av 3: Ett annat krig. Greta skickas av Dorn till östfronten som truppunderhållning, och väl där träffar hon Wilhelm, Friedhelm och Charlotte för första gången på två år. Det är kvällen innan den stora tyska pansaroffensiven - vid den ryska staden Kursk ska Operation Zitadelle förändra kraftförhållandena i öst till Tysklands fördel.
Fem vänner är övertygade om att kriget kommer att vara över till jul och lovar varandra att de ska återförenas innan dess. Men de anar inte hur de ofattbara upplevelserna och fasorna under de kommande krigsåren kommer att förändra dem i grunden.
Idag skäms jag att vara svensk, jag skäms över vårt ordningsväsen och sjukvårdsfolk. Nej jag pratar inte om Husby. Jag pratar om en helt vanlig kille, född i Sverige, men med en pappa från Västindien. Har har en färg som alla vi "svenskar" så hett trånar efter på sommaren. Hans "brott" är att han har dreads och en gyllenbrun hudton. Jag skäms för Sverige. :-(
Pumpen på den nya tvålen är trasig, väck, obrukbar, sönder, osv.
Jag bytte tvål tidigare och slängde den tomma flaskan, annars har man ju kunnat skifta den lilla
förhatliga plastpumpen...men jag vill inte stå på huvudet i soptunnan och leta efter den. (Nej, jag sorterar inte sopor alla dagar. då jag får åka 1½ mil för att göra mig av med dom, och det har även hänt att jag
fått ta med mig soporna tillbaka, p. g. a. att det varit fullt där. Inte mycket till miljötänk då.)
Och den går inte att laga med silvertape....i min värld är allt som inte går att laga med silvertape,
verkligen trasigt.
Det fortsätter med att det är väldigt blött i kylskåpet.
Konstaterar att den förbaskade kanalen som ska leda bort kondensen sitter igen.
Min skatt bokstavlingen simmar.....
Tops är bra till sådant....men det är slut på dessa i badrummet (vi har en tonåring i huset).
Hämtar en ny ask i skåpet...den var nästan inbrottssäker....tills jag fick upp den :-/
Upplysningsvis, 100 tops är många topsar.
Nåja. Nu är kylskåpet urtorkat, det finns tops på badrummet och jag har sagt åt maken att köpa en ny pumpflaska.