Mina saker från #happypride har kommit.

Åt sen middag på Stures Gatukök och passade på att äta mjukglass med choklad som efterrätt. Comfortfood. Behövde ju lite tröst när Elsa åkt.

Jag och Elsa var också till Handlar'n i Resele. En ganska så mulen dag, så det vi har tvättat har fått hänga inne.

Jag hann sy till Elsas byxor också, samt sy in ett linne.

Jag har shoppat lite också. Tycker att regnbågsflaggan är så vacker. och så är det viktigt att visa var man står. Hoppas våra nya grannar också tycker det.

Nu mot sängen.

Jag har märkt att det mest blir bloggat varannan dag nu. De dagar jag jobbar orkar jag inte.

Är alltså ledig idag.

Men orken har inte infunnit sig ändå.

Jag oroar mig så mycket för mammas hälsa. Tror att hon är sämre än vad hon vill tala om. Min magkänsla säger så.

Så sörjer jag nog alla år vi inte hade någon bra kontakt med varandra, år som aldrig kommer åter och de återstående känns för få.

Försöker leva i nuet, men det är svårt med alla om.

Har inte gjort så mycket idag, eller rättare sagt ingenting.

Ångesten gjorde att jag hade fullt upp med att överleva idag.

Det nya är väl att vi kommer att få nya grannar, kanske redan på måndag. Då får vi väl se hur det fungerar. Första intrycket tja...man kanske inte ska försöka bestämma över andra och ställa vilkor, när man kommer som ny i en by. Den som lever får se.

Själv skulle jag verkligen vilja flytta härifrån. Längtar tillbaka till Härnta. Men jag kommer nog dö i Resele.

 

Nu ska jag försöka få till lite middagsmat.

Ha en fin eftermiddag och kväll. Var snälla mot varandra.

I oktober 1674 var det rättegång på gästgivaregården i Hammar i Torsåkers Pastorat. Det var församlingsbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs som stod anklagade för häxeri. Anklagelserna gällde bortförande av barn till Blåkulla, trolldom, syndigt leverne med djävulen samt att ha ingått förbund med djävulen. Den statliga trolldomskommissionen dömde och totalt avrättades 71 personer på Häxberget. De halshuggs och brändes sedan på bål. Domstolarna och Svenska kyrkan lyckades genomföra Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid med stöd av gällande lagstiftning. En av de mest drivande personerna i häxprocessen i vårt område var prästen Laurentius Hornaeus.

Totalt avrättades cirka 300 personer för trolldom i Sverige under häxjakten 1668-1676. Först 1779 avskaffades straffet för trolldom i lagboken.

Före 1770 låg tingslagets avrättningsplats i Hårsta, Säbrå. I 1770-års kronofogdebrev i Säbrå anhåller Hårstabönderna om att avrättningsplatsen skall flyttas från Hårsta och den 31 augusti 1770 beslutar Kronobefallningsmannen Matthias Lodin att avrättningarna hädanefter skall ske vid Kallbäcken,vid landskapsgränsen.

Två gamla korvburkar som fått kläder i form av små jutesäckar och lite dekorationer.

I den vänstra, en fuchsia som överlevt (helt otroligt) från förra året.

I den högra en ros och en murgröna, som inte såg alltför pigga ut, men som jag hoppas ska krya på sig ute.

Och då kan jag ju inte låta bli att undra varför burkarna är olika? Den vänstra är ju mycket finare.

Nu väntar jag på att det ska komma en bild på Elsa så jag får se hennes nya klänning. Hon och Micke ska ju sjunga och spela på en av Mickes systrars bröllop.

Från Erikshjälpen

Detta unnade vi oss igår. Lite "comfortfood" är aldrig fel, när man behöver lite uppmuntran i vardagen. Var ju så trött hela dagen då jag missat att ta min kvällsmedicin i tid på onsdagskvällen.

Jobbade gick av bara farten igår, då vi har jättemycket att göra. Hann liksom inte stanna upp och känna efter hur trött jag var förrän jag kom hem.

Nu sitter jag på Ronnys jobb och väntar på hemresa. Är jättetrött. Tog medicinen alldeles för sent igår.

Och fortfarande råkar jag ut för detta.

↓

Är mycket besviken över alla antydningar om saker som försvunnit. Så nu har jag lämnat ifrån mig nyckeln och får väl hoppas att cafébord, blåkrukor, citondonrör mm kommer till rätta. Här finns det inte och har heller aldrig funnits.

Gräsklipparen står också på samma plats. Det vi gjort är laddat batteriet och pumpat däcken.

. Jag är i alla fall fruktansvärt besviken, för jag tycker att vi har ställt upp och att stjäla saker ligger inte för mig.

Nu har det lagrats så mycket antydningar, att jag måste få säga ifrån.

Och till slut. Var rädda om varandra. Vi vet aldrig när det är för sent.

Kolla in trosorna ↑ ↓

 

Och så har vi kommit till tråkigheterna.

 

Den sista tiden har varit fylld av för mig mindre roliga saker.

Förut skrev jag ju ibland dagens minne.

Tänkte så göra härom dagen då jag kom och tänka på Cypernresan jag gjorde med mina 2 äldsta döttrar.

Minnet bleknar, så det blev inte så mycket att berätta. Har inga foton att lägga ut, då en av mina döttrar har behållit alla mina foton som hon lånade under motiveringen att det är hennes morsarv....ok, men jag är inte död ännu, annat än för henne. Bara att acceptera.

Det som däremot känns lite tråkigt är att jag inte äger ett enda kort från deras barndom. Min fd man och jag delade fotona och min del har jag som sagt var blivit av med.

Det är också lite sorgligt att fotona av en kär vän, som ej längre lever också fanns med där, liksom några gamla skolfoton av mig.

Men det är väl så livet är.

 

Sedan har jag kraftigt reducerat min vänskara.

Det jag skriver nu är inte bara sagt av en person, utav några stycken.

Jag vet mycket väl att jag har lagt ut 7 kg sedan jag började med nya medicinen och att jag inte var smal innan. Men att få slängt i ansiktet "herre gud vad fet du har blivit sedan vi sågs sist" Men ok det är så du upplever mig.

När vänskapen består av en massa saker som jag ska utföra och det möts av föraktfulla ord som du är ju bara ledig, eller du har ju inget annat göra, när man säger ifrån.

När jag anklagagas för att vara svartsjuk, då jag inget sagt och att Ronny hellre vill leva med henne istället för mig. Hade det varit så, hade jag inget kunnat göra, då man inte äger en anna människa. Men nu har inte Ronny sagt något sådant. Så vitt jag minns var det denna person som sa att hon ville leva med Ronny.

Gud va jag är glad att jag inte dricker alkohol...

Men inte ens detta blir jag trodd om.

Jag skiter i vad ni tror. Jag har i alla fall inte druckit alkohol sedan den ödesdigra dagen då jag försökte ta mitt liv sista gången.

Som sagt var, detta innefattar flera personer. Och det som har varit svårast att förstå och acceptera är att man inte duger som man är.

Jag har inte dugt som vän, mamma, mormor, arbetskamrat, arbetstagare, dotter, fru, granne svärdotter. Har jag glömt något. Ja, det har jag. Fysisk och psykisk misshandel, men väljer att inte gå in på det i detalj, då jag bemötts av både dom som tror att det är lögn och dom som tycker att man får skylla sig själv. Sexuella övergrepp, möttes av misstro och det faktum att man inte anmäler sådant. Det var 1960-70-talet och då pratade man inte om sådant.

Jag är en skam, sinnessjuk och behöver förmyndare, var det visst också.

Jag är trasig och inte stark som många tror. Jag är ett vrak, men jag lever.

Jag skiter i vad ni tror eller tycker.

Ni har inte plats i mitt liv längre. Jag ska bygga ett nytt universum, där ni inte får plats.