2022-04-03
 21:55:28

Söndagskväll

Dags att dra sig mot sängen. Det blir en tuff dag imorgon.
Känns motigt. Det är alltid tufft för mig att jobba fredag och måndag. Hinner inte vila ut på helgen. Och så DBT. Känns lite svårt. Har aldrig gått gruppterapi. 
 
Vi har sålt Gretchen, så nu är hon inte min längre. Hon hann inte ligga ute på annons många minuter.
Nu tar jag en bok med mig och kryper ned.
God natt

2022-04-03
 12:47:00

Söndag är det väl

Har ju börjat jobba igen. Är ganska trött och slut. Fyra veckors influensa, två veckors jobb och tio dagar Covid har satt sina spår. Inte för att jag var världens piggaste innan, men nu är det sova - jobba - äta - sova. Ska så tomater, men orken finns inte där.
Här kommer några bilder från fredagens jobb.
 

Annars är det mesta som jag håller på med nu påsksaker. Det gör att man redan mentalt har firat påsk. Men vi brukar ju inte fira påsk med något buller i bång.
I fredags överraskade gubben mig med två krukrosor.
Dom är så vackra och sprider lite hopp om livet efter detta.
Jag har fortfarande inte kört vår nya bil Major Tom. Men jag har en egen bilnyckel.
Alltid något. I fredags fick Gretchen gå i pension också, så nu har jag inte henne att köra. Förmodligen ett framhjulslager som behöver bytas.
Imorgon är det jobb och DBT. Har just gjort veckans läxa.
Inte lyckats så bra. Det är det där att säga ifrån, utan att få ångest. Måste jobba jättemycket med det. Rädslan från förra arbetsplatsen sitter djupt rotad. Säger man ifrån blir man straffad på olika sätt. (Typ hot om förflyttning, avstängning, hån mm).
Förhoppningsvis ska det bli bättre med denna terapi.
Längtar bara till pensionen, så jag kan bara vara mig själv och slippa oroas för massa saker.
Funderar mycket också över döden. Har förlorat många vänner och bekanta de senaste åren. De flesta i cancer, men även andra orsaker. Hur länge har man själv kvar?
Försöker se framåt. Mycket av det förflutna är saker som inte är minnesvärda (gått igenom på traumabehandlingen). Och det positiva bleknar fort bort. Ingen idé att grubbla. Det som är gjort är gjort och det som var positivt är på väg att glömmas.
Siktet inställt på framtiden som fattigpensionär.
 

2022-03-29
 11:33:00

Efter ett års uppehåll

Det har väl hänt massor, men vi låter väl det vara och tar det som har hänt i närtid. Sitter vid fasta datorn för första gången på flera år, med undantag av något mail. Det är faktiskt ganska bökigt.
Vi har firat Balsabröllop (27 år). Det är inte klokt vad tiden går.
Fick jättefina blommor av gubben. I år hade jag inte glömt bröllopsdagen. Gubben fick ett snapsglas av mig. (Han som dricker alkohol, till skillnad från mig).
 
Så har jag ju fyllt 64 år. Alltså levt det mesta av livet nu.
Fick fina presenter av gubben.
Fick även ett akvarellblock och akvarellfärger av mina fina vänner på Twitter.
Har inte börjat måla ännu, men det kommer.
Har avverkat influensa. Den var grym. Jag var sjuk i 4 veckor. Jobbade 2 veckor och fick Covid. Det kändes som att snubbla på mållinjen. Väldigt sjuk då också. Har inte fått tillbaka smak eller lukt helt. Mycket irriterande. 
Tyvärr triggar det min sociala fobi. Känner att jag inte vill bli smittad av någonting framöver. Kommer hålla ordentliga avstånd nu.
Igår började jag också i en samtalsgrupp.
Min Traumabehandling tog ju slut i oktober, då min behandlare gick i pension. Sedan har jag stått i kö för ny kontakt. Och igår började detta.
Första gången i en grupp. Kändes lite svårt att prata. Men jag antar att det blir bättre.