Ronny är hemma nu och vi har just ätit middag, som bestod av broccolisoppa.

Sitter och tittar på tv och virkar.

Det är otroligt vad lätt en händelse kan störta mig rätt ned i avgrunden.

Det var alltså felet med lönen som utlöste detta. Men och andra sidan är det jämt trubbel med allt från löne. Jag är dock inte starkare än så. Allt som har hänt under de senaste 4 åren kommer upp till ytan igen.

Har pratat med facket, fk och psyk, om den uppkomna situationen.

Ha en bra kväll.

 

 

För ju bara 18 dagar i sjukersättning, eftersom det räknas från den 17:e till den 18:e varje månad. Jag fick ju minn skukersättning beviljad från den 1/4. Så det blir ju extra bra med deras avdrag som jag inte alls ska ha.

Gör något rätt någon gång Xxxxxxx.

Bröt ihop totalt. Igen.

frundin #kännermigduktig 40 kanelbullar, 1 rulltårta med äppelmos, 38 vaniljkakor med hackad blockchoklad och en mandarinkaka. Ett arbetspass på min lediga dag. Nu vill inte ryggen vara med längre. 😨

Detta är resultatet.

 

Jag har kokat mandarinerna med vaniljstång, kanelstång, stjärnanis, socker och vatten. Ska ha det till min egenkomponerade mandarinkaka.

Så får vi väl se vad det blir mer.

 

Har varit lite låg ett tag sedan bloggkommentaren om att jag var en bitterfitta och att jag skulle skämmas för att kalla mig för mamma och mormor.

Har bestämt att inte ägna mer energi åt detta. Är det någon eller några som tycker det, så kan jag ingenting göra åt det.

 

Igår var en riktigt bra dag, även om jag var riktigt trött efter en längre arbetsdag än vanligt.

Hade tänkt blogga lite, men jag får nog kapitulera för tröttheten.

Har legat så gott som hela dagen idag, och ändå är jag trött. Min hjärntrötthet gör sig mer påmind nu. Jag klarar inte av att nånga pratar samtidigt. Allt stängs av bara. Kan jämföra det med något mediebrus som man bara hör i bakgruden, men inte tar in. Har missat jätte många sker sista tiden, bara för att jag inte har hört. Och försöker jag skärpa till mig för att lyssna, så blir det bättre än liten stund, sedan får jag ont i huvudet och blir så trött att kroppen värker.

Det ät mycket frustrerande.

 

Fick ett svar på ett blogginlägg som var mindre roligt, men tänker inte ta upp det nu. Snälla ni som läser min blogg och vill kommentera något, gör gärna det här i bloggen, inte på fb. Som det är nu får jag sällan kommenterare i bloggen och dom som kommer är inte av den snälla arten.

 

Jag vet att det finns en del som retar sig på vad jag skriver, men det är inget tvång att läsa min blogg.

Jag bloggar för min egen skull, för att skriva av mig sådant jag går och bär på. Har fått råd av både kuratorer och läkare att skriva av mig.

Det om detta.

 

Igår var vi alltså ned ocg grattade mamma som fyllde 80 år i fredags. Vi undvek att åka dit på själva födelsedagen, då det blir så jobbigt för mig och dessutom jobbade Ronny.

Har varit en lång ensam och jobbig dag.

Ronny kom inte hem förrän 19.30, då han har varit till Långsele och hjälpt Miah med bultarna till några däck som var tröga samt hämtat vår domkraft. Vi måste ju på med våra sommardäck också. Men det lär väl dröja ett tag då Ronny blir sen imorgon också, eftersom han ska till Strömsund imorgon.

Har pratat ganska länge med Elsa i telefon idag.

Så är tisdagen till ändå.

Har jobbat. Det gick bra. Även dieten har funkat.

Men resten är inte bra.

Funderar massor.

På fredag fyller mamma 80 år. Vi ska väl åka ned något i helgen. Möter väl upp Elsa och Micke.

Ångesten är ganska kraftig nu. Tänker på mina barn (dom äldre) och mina barnbarn som jag inte träffat på flera år...

Men det är som det är med det. Det är bara att gilla läget. Jag är en mycket ensam person och det försvinner fler och fler ur mitt liv.

Men det är kanske vad jag förtjänar.

Får panik när jag tänker på att mamma inte är så pigg. Vad händer när hon är borta? Då har jag ingen.

Jag vill vara barn igen...

Har överlevt dagen.

Hållit mig till den planerade matlistan. Gått två promenader med hundarna.

Hoppas kunna sova i natt nu då.

Jag har varit dålig att blogga ett tag. Men vad ska jag blogga om? Huvudet är överfullt med saker som jag inte själv får grepp om.

Jag är så oerhört trött på allt. Att bli missförstådd, ignorerad, dömd, you name it.

Tröttheten påverkar inte bara humöret, utan även kroppen. Jag är spänd och har ont överallt.

Hatar mig själv. Har gått upp i vikt sedan jag började med nya medicinen. Mycket förnedrande på en figur som redan hade ett gäng överflödiga kilon. Försöker röra på mig det som går, men med diskbråck, svanskoteskada, wiplash, titan i ett knä och värk i kroppen är det ganska svårt. Jag går mina promenader med hundarna.

Har faktiskt funderat på om jag ska ansöka om att få göra en gastric bypass. Och då har det verkligen gått långt. Samtidigt vet jag inte om jag orkar genomföra en sådan. Har redan så mycket åkommor, så det vore fruktansvärt om jag fick fler.

Idag har jag i alla fall börjat dagen med att tänka till lite. 

 

Frukost: 2 kokta ägg och ett glas juice (aloe vera/mango) 

Mellanmål:  en banan

Lunch: 2½ dl a-fil och 1 dl corn flakes

Mellanmål: 1 burk Nocco bcaa och ett äpple

Middag: tonfisksallad med youhurtdressing, 3 skivor rostat bröd

Kvällsmål: 1 glas juice (aloe vera/mango)

 

Hoppas att jag ska kunna fortsätta dagen på den inslagna linjen.

 

Dagens mål är att överleva dagen. Det låter kanske dumt, ment det är vad jag förmår idag.

Jag har jätte mycket jag skulle behöva göra, men orken fattas.

 

1. Jag ska göra en "dreamboard" och sätta på kylskåpet. Det ska inte vara högt flygande drömmar utan för mig genomförbara mål och del mål.

2. Göra en hantverkssida på fb, med alster jag har.

3. Göra en till krans av återvinningsmaterial.

4. Sy gardiner till Ronnys kontor.

5. Försöka gå vidare.

 

Att jag har fått sjukersättning er ju bitterljuvt. Skönt att inte ha krav på sig, men väldigt svidande ekonomiskt.

Visserligen är ju det en del kvar där. Har inte fått något besked från afa-försäkringen ännu. Och dessutom är det ett till ärende hos försäkringskassan, som inte är behandlat ännu.

 

Kan i mina grubblande stunder inte fatta att det blev så här. Hur kan en arbetsgivare få behandla någon som de har behandlat mig? Alla hot och skrämsel om tystnad, medan tystnadsplikten läcker som ett såll hos dem?

Jag har fortfarande inte rätt att yttra mig, för då kan jag bli uppsagd.

Tig och lid.

Men till vilket pris?

Där var jag idag efter jobbet, på ett av mina stödsamtal.

Jag har ju inte mått så bra den senaste veckan, så det finns en hel del att reda ut. Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Alldeles för mycket för att klara av att bena ut.

@stressrehab

Ja. den bilden sammanfattar min känsla just nu.

 

 

Varma mackor efter en kylskåpsrensning. Det smakade bra.