2018-06-06
 01:54:01

Nationaldagen då för fan

 Borde sova...
Men efter jobb, en del plock här hemma, två utvecklingssamtal med Rexen och en resa Sollefteå tur och retur för att hämta hem en partyprisse, så vägrar sömen infinna sig.
Helt klart klarvaken. Snarkningarna, frustandet, stönandet och den starka alkoholdoftande utandningsluften gör inte saken bättre. Hundarna flyr sovrummet och jag gör nog detsamma.
Jag är så oerhört glad att jag inte dricker alkohol. Har jättesvårt för överförfriskade människor som skriker och fäktar i sömen, så det är lögn i helvete att sova.
 
Huvudet är fullt av tankar och hälsan sviktar. Men man dör inte förrän man ska ändå. Det är dock tillåtet att hjälpa till.
Jag har tappat fotfästet helt. Känner mig mest bara i vägen, oönskad och ensam. Har nästan inga vänner kvar. Men det beror nog mest på att jag drar mig undan och att min sociala fobi har blivit värre.
Jag vill också umgås och ha roligt, men vem skulle jag umgås med? 
Kan inte ens bestämma om jag ska gå på Vänsterpartiets möte på söndag? Jag kanske inte ens lever då?
 
När jag åkte in för att hämta Ronny spelade jag Rammstein så det dånade. Tänker alltid att ska jag köra ihjäl mig, så ska det vara till Rammstein. Det överröstar det mesta, även ångestskrik.
 
Vinden har avtagit, men det är bara +1,9° ute. Måste trots detta ha sovrumsfönstret öppet så att jag får luft.
Om jag tar mig ur sängen imorgon, vilket är tveksamt så ska jag ta med mig en kaffetermos och åka ut. Behöver tänka.