Jag är rädd och panikslagen.

Måtte den här natten gå fort.

Och var kommer alla hemska tankar ifrån?

, vilket jävla skämt.

Först är skaderegleraren omöjlig att få tag i. När han väl ringer upp är han rent utsagt

otrevlig.

Vi har ju haft vår bil helförsäkrad i Folksam ganska många år, och när något händer

ska man bara buga och tacka.

Vår bil blev värderad till det absolut lägsta.

Vi får ut 7000 kronor. Däck och fälgarna är ju värda mer.

Tar vi inte det här budet och släpper bilen till dom omgående läggs det ned och vi får inte en krona.

Man betalar så mycket i premier, så att om man sparade dom pengarna kunde man köpa ny bil då och då.

Men man måste ha dom där jävla ockerförsäkringarna.

Bara det här är över ska vi byta försäkringsbolag.

Det var lika illa när vi fick däcken och originalfälgarna stulna.

Det vi fick ut då var en förolämpning.

Har även haft en djurförsäkring i Folksam. Lika illa det.

Tacka vet jag Agria.

Och min skadade handled vågar jag inte tänka på.

Jag blir väl ersättningsskyldig när allt är över, för att jag har medverkat till min egen skada,

då jag rastade hundar och föll pga halkan.

Och ni där på Folksam.se ni borde kanske skicka er personal på charmkurs.

Oss kommer ni att mista som kunder.

Echoes start as a cross in you,
Trembling noises that come to soon.
Spatial movement which seems to you,
Resonating your mask or feud.
Hollow talking and hollow girl,
Force it up from the root of pain.

Never said it was good, never said it was near,
Shadow rises and you are here.

And then you cut;
You cut it out,
And everything
Goes back to the beginning.

Silence seizes a cluttered room,
Light is shed not a breath too soon.
Darkness rises in all you do,
Standing and drawn across the room.
Spatial movements are butterflies
Shadows scatter without a fire.

There's never been bad, there has always been truth,
Muted whisper of the things she'll move.

And then you cut;
You cut it out.
And everything
Goes back to the beginning.

Never said it was good, never said it was new,
Muted whisper of the things you feel.

Forskare övertygade – hunden förstår människans sinnesstämning

Nu är det klarlagt att hunden förstår människans sinnesstämning, ny forskning visar att hundars hjärna verkar reagera på mänskliga ljud och humöryttranden på ett sätt som liknar människans.

Det förvånar forskarna att hundar reagerar på ljud på liknande vis som människor gör.

Vi hade dock kunnat tala om för dem att våra hundar reagerar på både gråt skratt och hårda ord trots att de inte berör just hundarna. Inte sällan som hunden blir djupt olycklig om den ser sin ägare gråta. Den gör allt för att trösta.

                            

Klockan har passerat midnatt, så det måste väl räknas till måndag.

Kunde bara inte låta bli.

Efter att ha tittat på Sherlock (som jag bara älskar), så känns det ganska bra att avsluta kvällen.

En kopp te och sedan krypa ned och läsa en stund.

 

Jag anser dock att vi vann snögubbetävlingen, även om Bengtssons gumma har 2

smågubbar nu. Vi hjälpte dem ned eftersom de ville vara med mamma i helgen.

....långt från alla ljusen alla skratten, ligger vaken....

sjöng väl Björn Skifs en gång. Och han har banne mig rätt.

Torsdagen har övergått i

 

Blir inte mycket till uppdatering idag.

Natten till onsdag och hela onsdagen har jag legat med huvudet i en hink.

Måste medge att det är otroligt vad mycket man kan kräkas.

Dessutom har jag sedan igårkväll haft en huvudvärk från helvetet.

Blev faktiskt lite bättre, när jag fick i mig lite kaffe nu ikväll...

Är man koffeinberoende så är man.

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas

i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                                                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

                                                             och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar. 

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                                                           som skapar världen.

Känns som om ingenting går vår väg nu.

Dyker upp massor med fruktansvärda tankar just nu.

Allt bara snurrar, fast jag försöker hålla fast mig.

Har svårt att andas, ont i hjärtat, skakar som ett asplöv

och minns inte från ena sekunden till den andra.

I natt nåddes vi av ett dödsbud.