2022-04-03
21:55:28
21:55:28
Söndagskväll
Dags att dra sig mot sängen. Det blir en tuff dag imorgon.
Känns motigt. Det är alltid tufft för mig att jobba fredag och måndag. Hinner inte vila ut på helgen. Och så DBT. Känns lite svårt. Har aldrig gått gruppterapi.
Vi har sålt Gretchen, så nu är hon inte min längre. Hon hann inte ligga ute på annons många minuter.
♥
Nu tar jag en bok med mig och kryper ned.
♥
God natt
2022-04-03
12:47:00
12:47:00
Söndag är det väl
Har ju börjat jobba igen. Är ganska trött och slut. Fyra veckors influensa, två veckors jobb och tio dagar Covid har satt sina spår. Inte för att jag var världens piggaste innan, men nu är det sova - jobba - äta - sova. Ska så tomater, men orken finns inte där.
♥
Här kommer några bilder från fredagens jobb.
Annars är det mesta som jag håller på med nu påsksaker. Det gör att man redan mentalt har firat påsk. Men vi brukar ju inte fira påsk med något buller i bång.
♥
I fredags överraskade gubben mig med två krukrosor.
Dom är så vackra och sprider lite hopp om livet efter detta.
♥
Jag har fortfarande inte kört vår nya bil Major Tom. Men jag har en egen bilnyckel.
Alltid något. I fredags fick Gretchen gå i pension också, så nu har jag inte henne att köra. Förmodligen ett framhjulslager som behöver bytas.
♥
Imorgon är det jobb och DBT. Har just gjort veckans läxa.
Inte lyckats så bra. Det är det där att säga ifrån, utan att få ångest. Måste jobba jättemycket med det. Rädslan från förra arbetsplatsen sitter djupt rotad. Säger man ifrån blir man straffad på olika sätt. (Typ hot om förflyttning, avstängning, hån mm).
Förhoppningsvis ska det bli bättre med denna terapi.
Längtar bara till pensionen, så jag kan bara vara mig själv och slippa oroas för massa saker.
Funderar mycket också över döden. Har förlorat många vänner och bekanta de senaste åren. De flesta i cancer, men även andra orsaker. Hur länge har man själv kvar?
Försöker se framåt. Mycket av det förflutna är saker som inte är minnesvärda (gått igenom på traumabehandlingen). Och det positiva bleknar fort bort. Ingen idé att grubbla. Det som är gjort är gjort och det som var positivt är på väg att glömmas.
Siktet inställt på framtiden som fattigpensionär.
♥
2022-03-29
11:33:00
11:33:00
Efter ett års uppehåll
Det har väl hänt massor, men vi låter väl det vara och tar det som har hänt i närtid. Sitter vid fasta datorn för första gången på flera år, med undantag av något mail. Det är faktiskt ganska bökigt.
♥
Vi har firat Balsabröllop (27 år). Det är inte klokt vad tiden går.
♥
Fick jättefina blommor av gubben. I år hade jag inte glömt bröllopsdagen. Gubben fick ett snapsglas av mig. (Han som dricker alkohol, till skillnad från mig).
♥
Så har jag ju fyllt 64 år. Alltså levt det mesta av livet nu.
♥
Fick fina presenter av gubben.
Fick även ett akvarellblock och akvarellfärger av mina fina vänner på Twitter.
Har inte börjat måla ännu, men det kommer.
♥
Har avverkat influensa. Den var grym. Jag var sjuk i 4 veckor. Jobbade 2 veckor och fick Covid. Det kändes som att snubbla på mållinjen. Väldigt sjuk då också. Har inte fått tillbaka smak eller lukt helt. Mycket irriterande.
Tyvärr triggar det min sociala fobi. Känner att jag inte vill bli smittad av någonting framöver. Kommer hålla ordentliga avstånd nu.
♥
Igår började jag också i en samtalsgrupp.
Min Traumabehandling tog ju slut i oktober, då min behandlare gick i pension. Sedan har jag stått i kö för ny kontakt. Och igår började detta.
Första gången i en grupp. Kändes lite svårt att prata. Men jag antar att det blir bättre.
♥
2020-12-31
21:09:00
21:09:00
Nyårstafton 2020
Året som gått har väl varit ganska mörkt.
Så därför tänkte jag försöka fokusera på de saker som inte varit så mörka.
Idag är det 27 år sedan gubben och jag förlovade oss.
Det är tre år sedan Rexen kom till oss. Älskade killen. I år gjorde Rex också MH, med mycket bra resultat. Han var så duktig att jag grät. Den gossen.
Cancern i urinblåsan upptäcktes fort av urulogen i Sundsvall, efter att Hälsocentralen bara skickade hem mig för att äta C-vitamin och konstaterade att det inte var urinvägsinfektion. (Detta var innan pandemin, så deras miss berodde inte på det). Allt gick fort och bra, även om de sista kontrollerna inte är gjorda.
Hade höga förväntningar på traumabehandlingen och den visade sig vara ännu bättre. Har varit både jobbigt och stärkande. Skönt att ventilera alla motgångar. Både de jag inte kunnat påverka, men även fel beslut som jag själv tagit i livet. Trots allt detta har jag börjat kunna gå vidare och insett att jag har rätt att finnas till. Även om livet inte går i repris, så får man göra det bästa man kan av det som återstår. Det kan ta slut fort.
Jag har mitt jobb kvar. Många har förlorat sitt pga pandemin. Jag har lite drygt 2 år kvar till pensionen. Och då är skuldsaneringen också färdig. Har dock inte kommit så långt i min rehabilitering att jag blickar för långt fram.
Vi har hittills klarat oss undan Coronan. Har dock en del ångest över den, då man är ganska utsatt som butikspersonal.
Mellandottern med familj har haft det, men de klarade sig ganska bra. Äldsta dottern jobbar ju i frontlinjen, så hon är ju extra utsatt. Jag vet att familjen varit förkylda, men vet inte om det var Corona. Försöker hålla mig uppdaterad. Yngsta dottern med sambo har klarat sig hittills.
Även bonusbarnen med familjer har varit lite förkylda.
Nu ska vi äta kräftor (flodkräftor) och räkor. Sedan blir skåla i Pommac. Jag är ju helnykterist sedan många år. Ett av det bästa beslut jag tagit. Alkohol var som ryskt roulette för mig. Nu har jag varit helnykter så pass länge att jag glömt hur det är att vara bakis. Skön känsla.
Nu vill jag önska er en riktigt gott slut på det här året. Och må nästa år bli ett mycket bättre.
2020-12-29
17:40:00
17:40:00
Årets första inlägg
Ja, det här blir årets första och förmodligen det enda inlägget.
Det har ju varit en mycket annorlunda år.
♦
Började ju traumabehandlingen förra hösten. Måste säga att den hjälpt mig mycket. Gått igenom allt från barndom till nu. Det har varit jobbigt, men läkande. Lärt mig att acceptera händelser, både de jag kunnat påverka och de jag inte kunde påverka. Livet går inte i repris, så på så sätt får man inte en andra chans, utan förhålla sig till det som varit. Det som har varit tuffast är att acceptera att jag skulle ha gjort vissa andra val, men även behandlingen jag utsattes för på jobbet. Det var väl det som slutligen bröt ned mig.
Jag är väldigt förändrad i hur jag görhåller mig till andra människor. Jag har svårt att bli arg, blir ledsen istället. Målet är väl att jag ska kunna säga ifrån lite bättre. Jag undviker konflikter. Vill inte ta ställning för eller emot. Startar heller inga. Jag tiger för att inte bli indragen i något bråk. Passar på att gråta när ingen ser. Försöker leva ett så lugnt och tillbakadraget liv som jag bara kan. Vill inte såra någon.
♦
När det kommer till politik har jag då min starka övertygelse, men accepterar att alla inte tycker som jag. Men min blogg är väl inte direkt ett forum där det blir så mycket politik. men....
I januari fick jag min cancerdiagnos för tredje gången i urinblåsan. Opererades i februari. Det gick bra. Var på 3-månaderskontroll i början av juni och det såg också bra ut. Skulle på 6-månaderskontroll i början av december, men allt som inte är akut är uppskjutet på obestämd tid pga Covid-pandemin. Blandade känslor där. Glad att inte behöva besöka sjukhuset, men en viss oro har jag, då jag har börjat kissa blod igen.
♦
Så kom julen, som även den blev annorlunda. Nu har jag några dagars semester, så man kan hålla sig för sig själv.
Trodde det skulle bli några foton till, men datorn tyckte det var nog.
♦
Idag är det 10 år sedan vi förlorade Bono. Tänker på honom.
♦
Nu ska jag bli lite bättre att uppdatera.
♦
2019-09-05
13:59:00
13:59:00
Sommaren som gått
Vi var till Alingsås, jag jobbade på Urkult och så var vi till Stockholm och såg Rammstein. Mycket roliga saker. Och bilder kommer när jag orkar.
Om sommaren var bra, så har hösten blivit dessto tuffare.
Ronny blir arbetslös den 1/10, vilket är katastrof. Hela vår existens är uppbyggd kring hans lön. Efter som vi har inlett skuldsanering, så blir det ett stort problem. Allt är uträknat och godkännt. Börjar han och stämpla, så blir inkomsten ca 5000 kronor mindre per månad. Det innebär att vi varje månad kommer ligga 5000 kr under existensminimum och det förstår ju alla att det inte fungerar. Eftersom vi har skuldsanering får vi inget försörjningsstöd.
Ändrar vi inkomst hos kronofogden, faller skuldsaneringen och den måste räknas om. Det är inte ens säkert att vi får det beviljat igen.
Så det är helt klart ett megaproblem.
Så har vi viktig medicin som är restnoterad, så även ersättningspreparaten. Vet inte hur det kommer gå med det? Självmordsrisken ökar ju, då jag inte äter denna medicin för skoj skull.
Datorn har börjat krångla, fläktproblem. Och så sjunger routern på sista versen. Så Wi-fi funkar bara ibland. Men varför skulle saker gå lätt?
Men det gjorde inget om det bara flöt på någon gång. Är det för mycket begärt?
Så hade vi anmält Rexen till MH, men den blev inställd. Ligger ute med dessa pengar också. Saker och ting går verkligen inte vår väg just nu. Som att hade Ronny bara fått en månads förlängning, så hade han hunnit få en tillsvidareanställning och många av problemen hade varit ur världen. Men vi hade inte marginalerna på vår sida den här gången heller.
Saker vi skulle behövt:
Gå till tandläkaren bägge två.
Nya glasögon bägge två.
Jag skulle ha behövt toppa håret.
Men det förstår ju vi att det inte är genomförbart.
Det är inte mycket jag begär. Men nog ska man kunna leva ett anständigt liv när man har blivit så gammal så vi har blivit. Detta trots att man har skuldsanering. Men 5000 under existensminimum, det funkar inte. Inte ens om vi slutar äta. Och när man heller inte får sin medicin, blir det extra hopplöst.
Händer det bara en negativ sak till går jag på järnvägsspåret. Ta det som ett löfte, ta det inte som ett hot.
2019-06-25
11:41:18
11:41:18
En dag i taget
Ja, nu har midsommar passerat och jag är inte färdig ute. Allt liksom sitter i tjära. Kan inte förmå mig att göra någonting annat än ta hand om Rexen.
Har pratat med psyk en hel del sista veckorna. Ångesten äter mig inifrån. Ska få gå traumabehandling för min ptsd ( Post Traumatic Stress Disorder). Men det blir inte förrän efter semestrarna. Kommer att få stödsamtal tills dess. Räknas som högrisk patient (suicidal) och då det är så impulsstyrt är konsekvenstänkandet starkt reducerat. Vilket gör att det är svårt att nå fram till mig med argument, då självföraktet är större. Jag kan lyssna, men det går inte in. Så att försöka övertyga mig om bra saker, får oftast motsatt konsekvens. Och mardrömmarna ska vi inte prata om. Har stört Ronny många nätter med mina ångestskrik. Vågar knappt vara ensam, men har varit för trött och stressad för att jobba.
Just därför går jag ingenstans utan Rex. Han är min livlina.
Dessutom är jag väldigt stresskänslig. Kan klappa igop för minsta lilla. Ska inte utsättas för stress, men det är lättare sagt än gjort, då jag bygger upp min egen stress hur lätt som helst.
Idag var jag så stressad att jag höll på gå i atomer, bara för att jag skulle vänta på ett samtal som skulle komma kl. 09.45.
Jag tar var dag som den kommer. Nu ska jag ut och promenera med Rexen igen.
2019-06-20
18:15:33
18:15:33
Dag före midsommar
Jag skulle ju uppdatera. Men jag har inte orkat. Min PTSD har gjort livet outhärdligt. Tycker synd om Ronny som har måstat lyssna på mina ångestrop på nätterna. Mardröm efter mardröm. Det har varit en kamp på liv och död.
Helt säkert att om jag inte haft Rexen och varit helnykterist så har jag varit död nu. Vilket i och för sig skulle vara en lättnad för några.
Har pratat mycket med mamma och gråtit. Gått igenom saker från barndomen,men också mina två tidigare helvetes äktenskap. Känns skönt att hon kan bekräfta hur jag har haft det och att det inte är lögn.
Allt jag vill ha är ett människovärde. Helst skulle jag vilja ha upprättelse i vissa delar också, men då jag aldrig kan få det så är det dumt att sträva efter det.
Jag bär så mycket sorg inom mig att det har börjat rinna över. Ska få genomgå en PTSD-behandling. Psyk, säger att det brukar hjälpa många.
Nu ska jag klistra på ett leende och svälja gråten. Det är ju trots allt midsommar.
2019-06-04
13:49:39
13:49:39
Solen skiner, men inte jag
(Bild lånad från nätet)
Det var meningen att jag skulle plantera idag, men som ett blött hästtäcke la sig sorgen och ångesten över mig.Det är så frusterande att bli helt lamslagen, när man har massor att göra.
Men det är bara att gilla läget.
Vet att många tycker det är lathet, men jag byter så gärna med er en dag eller två.
Det är tur att jag har Rexen. Utan honom vore jag nog i fara för mig själv.
2019-06-03
22:03:47
22:03:47
En regnig måndag
Hade ju tänkt fortsätta planteringen idag, men det blev inget med det då det regnade hela dagen.
Hoppas det blir bättre imorgon, så jag kan fortsätta.
Det blev inte så mycket gjort idag. Jag diskade, lagade mat, promenerade med Rexen i regnet och läste.
Så har jag pratat med mamma i telefon. Hon har fått tillbaka sin gamla hjärtmedicin, då hon inte mådde bra av den nya. Så ska hon in och justera pacemakern.
Lägger ut lite bilder av gårdagens plantering.
Det blir inget nystande i livspusslet idag. Mår faktiskt inte så bra. Och det känns lite som när jag skrivit ned allt, så är det över. Inget kvar.
2019-06-02
03:32:45
03:32:45
Sömnsvårigheter 2.0
Jag älskar våra ljusa sommarmätter. Så underbart att veta att det är mer än en månad innan det mörknar igen.
Det är mitt eget fel idag att jag inte redan sover. För det första tog jag medicinen alldeles för sent och sedan satt jag uppe med Ronny, som tog sig någon öl och soelade musik.
Jag passerade gränsen, så nu är jag inte trött längre.
Ska göra ett nytt försök mu. Plantering står på schemat när jag klivit upp.
Klockan är nu 03.33.
2019-05-31
23:07:00
23:07:00
Man vet aldrig
Idag har vi varit och hälsat på mamma och Henry. Det var länge sedan vi träffades, så det kändes bra.
Hon har blivit så liten mamma. En liten samegumma.
Har tänkt ganska mycket sista tiden. Man vet inte hur länge man har varandra. Det behöver inte nödvändigtvis vara hon som försvinner först. Det kan lika gärna vara jag.
Vi har pratat igenom mycket. Det känns så skönt att ingen av oss behöver ångra eller ha frågor den dagen det är slut.
Har varit och tagit bilder. Något jag alltid gör när jag är där. Lägger några stycken här, så får resten hamna på Instagram.
Elsa ringde när vi var på väg ned, så henne har jag också pratat med. Vår kontakt har fördjupats dom sista åren, så även där känns det som frågetecken är uträtade.
Hade mammas födelsedagspresenter med. Tror att hon gillade dem.
Är lite orolig för henne, då hon inte mår bra av nya hjärtmedicinen. Hon hade ringt vårdcentralen idag, men dom stämgde tidigare.
Nu ska vi planera in en resa till Delsbo också. Tiden går så fort, så man måste ta sig tid och träffas. Livet är kort.
♥
Var rädda om varandra.
♥
2019-05-30
23:41:00
23:41:00
Flygtur eller inte
Flygardagen. Röd dag mitt i veckan. Känns på något sätt som det är lördag.
Och imorgon har jag semester.
Idag läge för några livsöden idag. Det kommer när jag är redo.
Skulle titta över lite gamla foton, men det är magert på den fronten.
Fotoalbumen från min tonårstid eldade mitt nu avlidne (tack och lov) ex upp. Fotona tagna under mitt första äktenskap och ett tag efter, finns inte i min ägo längre. Inte ens ett foto sedan dom två äldsta var små. Och efter datakraschen försvann mycket.
Fotoalbum sedan jag flyttade hit till Moforsen finns. Min har klibbat igen på flera sidor. Kommer inte ihåg när jag tittade i dem sist.
Så har jag några gamla album som jag fick av mamma, men mycket river upp sår när jag tittar på. Så det får helt enkelt bli foton här och nu och dom hamnar mest på Instagram.
Idag har det regnat hela dagen. Inte mycket har blivit gjort.
Sjalen har anlänt till Alingsås och min kära svägerska.
Filten har kommit fram till Malmö, men jag vet inte om Ella fått den än?
2019-05-29
23:19:39
23:19:39
Onsdag
Lämnade in tidrapporten idag och det är märkligt. Jag får fortfarande ångest och illamående när jag går in där. Det måste sitta i väggarna. Trots att min gamla chef har slutat så känns det. Jag vill bara ut därifrån.
Alltså, jag jobbar på Erikshjälpen, men Samhall är min arbetsgivare, så det är dit tidrapporten ska.
Men nu är det en månad till nästa gång.
Ska lägga ut lite bilder från jobbet på Instagram, men det bler nog inte förrän imorgon. Är ruskigt trött. Det har varit ganska mycket idag. Butiken är ju öppen bäde fredag och lörfag, så det var mycket att fylla på.
Jag har köpt en ny ros. Våra bägge andra som var så vackra ifjol har dött. Det är mycket som har gett upp i vinter. Kanske köper en till om ekonomin tillåter.
Har även köpt en krukros och några Lobelia för att ha på bron. Glömde att titta efter taklök. Den har också givit upp. Kanske finns det någon jag kan tigga lite av.
Har inte hört om paketen jag skickade till Alingsås och Malmö har kommit fram. Men det är PostMord vi pratar om, så man får väl vara glad om det kommer fram över huvud taget, även om dom är duktiga att ta betalt för portot.
Sorgen inom mig gör att det inte blir mer skrivet ikväll.
2019-05-28
15:42:55
15:42:55
Heltenkelt
Känner att det är läge att skriva några rader till.
Vet inte riktigt vad dom där hormontabletter jag fått nu gör med mig? Dom är svaga och innehåller kroppens egna hormon. Har inte ätit sådant sedan jag tog bort livmoder och äggstockar 2007.
Jag har ju blivit mer företagsam, men och andra sidan gråter jag mer. Det är som alla tårar jag sparat sedan 2012 kommer nu.
Samtidigt känner jag ett inre lugn. Jag vet vad jag vill och hur det kommer att bli.
Historien om mitt trasiga liv kommer i små etapper, min sanning.
Jag vet också att några kommer att reagera, dock inte riktigt hur.
Så länge min mamma är i liv kan hon bekräfta en hel del.
Och resten spelar ingen roll.
