2016-03-21
12:51:25
12:51:25
När masken faller och det verkliga blir uppenbart...
Har försökt länge nu att mota bort alla negativa känslor, och klistrat på mig ett glatt klämkäckt leende.
Men idag ramnade fasaden.
Det är mycket som händer i mitt liv just nu, alldeles för mycket egentligen för att jag ska hinna sortera upp allt. Det mesta verkar vara positivt, men då ingen definitiva besked finns ännu, så är det också en inre gnagande oro.
Mycket ifrågasättande. Många frågor och fortfarande inga svar.
@villfarelser
Ungefär så.
Mötet med arbetsgivaren var ju bra, men jag hängde upp mig på en mening. "Nu ska vi alla blicka framåt, lämna det gamla bakom oss och bara se det positiva" Ok...
Men mina sviter då av det gamla? Det går bara inte att stryka ett streck över och glömma att det har hänt.
Detta + kvällsmedicin och behovsmedicin har jag kvar efter detta. Köper inte förklaringen att diabetiker också behöver äta medicin. Jag behövde inte äta detta innan det här bråket.
Visst, jag är sååååååå tacksam.
Eller?
Jag har på allvar övervägt att sluta med all medicin. Överlever jag det? Tveksamt. Läkarna säger att jag kommer att ta mitt liv inom en vecka, då försämringen kommer att bli så katastrofal.
Jag känner som så, vem bryr sig? Vad är det för liv i denna pillerdjungel?
Allt tynar bort bit för bit och faller i glömska en dag.
