2014-02-14
01:10:00
01:10:00
Det blir alltid värre framåt natten....
....långt från alla ljusen alla skratten, ligger vaken....
sjöng väl Björn Skifs en gång. Och han har banne mig rätt.
Torsdagen har övergått i
och jag borde sova...
Men så ramlade allt över mig igen.
Det inställda mötet, visst folk har rätt att vara sjuka, men nu drar ju allt ut på tiden igen.
Kommer aldrig till ett avslut, om jag inte fixar ett själv.
Så blev det ett extra bakslag med handleden, som inte alls läkt som den ska.
Den ska nog opereras. Ska göra en magnetröntgen på den, men tills vidare är det så lite
åverkan som möjligt på den.
*SUCK*
Och med all stress som jag då upplever kommer alla makabra tankarna igen.
När ska jag kunna hantera det på ett bra sätt?
Just nu känner jag mig som en tidsinställd bomb.
*PANG* bara så small det.
Så makabert det kan bli.
