En galen kvinnas kamp...

Ja, jag är ledsen....

 

Ledsen att allt blivit så här

Ledsen att jag hjälpte en "vän", och fick ett hugg i ryggen

Ledsen över att jag inte orkar någonting

Ledsen att jag inte kan behålla glädje inom mig.

Ledsen att jag har blivit sviken

Ledsen över alla lögner och förtal

Ledsen över min ovissa framtid

Ledsen över att så få förstår min "så kallade" sjukdom

Ledsen över att jag låter huset förfalla

Ledsen över min onda handled

Ledsen över att jag svikit mina anhöriga

Ledsen att jag alltid är pinsam

Ledsen att jag inte är den jag var förut

Ledsen över att alla glada minnen försvinner

Ledsen att bara det sorgliga stannar kvar

Ledsen att alla min foton från 12-17 år eldades upp

Ledsen att övriga foton inte är för mig

Ledsen att jag inte ens fick behålla foton av min döda vän Maggan

Ledsen över att jag på nåder fick låna dessa kort

Ledsen att jag inte kunde göra annat än minnas ett tag

Ledsen för det känns som arvet efter mig redan delas upp

Ledsen över att jag inte är en hel människa

Ledsen att jag måste äta starka mediciner för att klara mig

Ledsen för att jag har minnesluckor

Ledsen att jag ingenting förstår

Ledsen att saker och ting bara blir värre

Ledsen över att jag nästan alltid är rädd

Ledsen över att jag fortfarande finns

 

Förmodligen mer ledsen än någon anar....

Ulla

Men lilla gumman <3 <3
Jag är i alla fall inte ledsen över att DU finns i mitt liv <3 <3 Ska klura lite och se om vi inte fixa så du kan scanna in korten på datorn <3 <3

TjockMorsan

Jag blir så leden när jag läser hur leden du är. Jag önskar jag kunde få vara en axel att gråta ut mot, den som kunde hjälpa dig med praktiska saker när din egen ork och lust sinat. Hade vi bott nära varandra hade du mer än gärna fått lånat min scanner. Nu är jag leden över att det är ca 100 mil avstånd mellan oss.

Jag ska inte säga att jag förstår hur du mår, men jag kan ana... Min lilla dotter mår inte heller bra och har tappat livslusten. Det är otroligt svårt att inte kunna göra något för att hon ska må bra och bli sitt gamla glada jag igen. Allt jag kan göra är att försöka se till att hon får den hjälp och stöd hon behöver. Vilket är allt annat än lätt! Om psykiatrin fungerar dåligt för vuxna, så är det ännu värre för barn. Det finns tydligen ingen mer hjälp än BUP att få och när tiden bara går och ens barn bara mår sämre, så blir man både förtvivlad och frustrerad. Nu har vi bollats fram och tillbaka på BUP under snart 2 års tid och hon mår allt annat än bättre av det.

Ibland undrar man ju vad som gått fel i dagens samhälle, där medmänsklighet, empati och omtanke är en bristvara numera? Vad är det som driver dem som utan problem kliver över andra? Kanske måste man bli kall och känslolös för att kunna överleva i dagens samhälle?

Många kramar till dig, vännen. Ge inte upp! ♥♥♥

Annika

Nu blev jag ledsen. Vad kan vi göra för att få dig att må bättre? Men du ska inte vara ledsen och be om ursäkt. Du duger så bra som du är. Vi är många som gillar dig precis som du är. Ingen är perfekt som tur är. En bamse kram till världens bästa Annalena.

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: