2018-02-16
 02:20:00

Den som vandrar i dödsskuggans dal....

 
Det är en jäkla röra i mitt huvud, och jag hittar ingen tåt att nysta med.
Det har hänt en hel del och ändå inte...
Mamma ligger på sjukhus igen och det ger mig så jävla mycket ångest.
Nätterna är för det mesta sömnlösa och det börjar ta ut sin rätt.
Mamma och jag pratas vid två gånger om dagen, och det känns skönt. Så pratar jag nästan varje dag med Elsa, det enda barn jag har, om man bortser från mina fina bonusbarn.
Jag ska åka ned och hälsa på henne och Micke känns det som.
Ja, om ganska precis en månad fyller jag 60 år. Tanten är gammal. Känns som det är en hel del jag måste hinna göra av den sista tiden i livet. Har inte så mycket tid kvar nu. Har börjat strukturera upp en hel del.
 
Eftersom jag vill bejaka det samiska i mig så kom tatueringarna till. Det blev nog en riktig knuff nära jag fick min Sápmiflagga stulen.
Det är Sarakka (kvinnogudinnan/nåjdens fru, Sápmi som betyder Sameland och solhjulet för det eviga kretsloppet.)
Jag har också The unforgiven av två skäl. Det är en låt från Metallicas svarta (den bästa och ett måste att äga) och för att min situation har blivit så det passar in på mig.
 
Jag har gjort ett omfattande tillägg i mitt testamente. Det känns bra. Några kommer nog inte att bli så glada, men borde inte bli förvånade heller.
Det är en hel del som har lett fram till det. Jag har fått en del skärmdumpar som handlar om mig och det är inga snälla saker. Det ironiska är att jag har inte fått dom från några närstående, utan helt andra personer. Så nu säger jag bara att "Here we go again"........
 
Att jag inte ens har fått se en bild av det sista "barnbarnet" gör egentligen saken lättare. Det är bättre att ingenting få se eller veta, så har man bara det att förhålla sig till.
Jag sparar ändå pengar vid födelsedagar och jul, till dom som jag inte träffar. Lika mycket som bonusbarnbarnen får. Har tre kuvert undanlagda. Ingen ska säga att jag inte var rättvis,
 
Med Rexen Dobgun's Gino Gaudetti gåt det bara bra. Lellen däremot är en mycket gammal man nu. Men vi hoppas väl att han ska få vara med till sommaren.
 
Tidsresan jag skulle skriva om, har blivit uppskjuten. Min kutator vill att vi ska träffa överläkaren först. då hon inte tror att jag är stark nog att starta den.
Men jag kommer att börja skriva snart och det kommer att sträcka sig över tio år i taget och beröra händelser som påverkat mitt liv. Tyvärr kommer jag inte kunna lägga ut några bilder, då dessa inte är i min ägo längre. Men det funkar med det skrivna ordet. Jag ska skriva den nu, eftersom det finns dom som inte tror att det är sant. Selektivt minne kallas det. Men min mamma och några fler kan styrka att det är sant. Det kommer helt och hållet vara min berättelse.
 
Nu ska jag försöka sova. Klockan har hunnit bli 02.30.
 
 
 
 





« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P