Moment 22

Nej, det är inte bra. Det är allt annat än bra. Orkar inte låtsas längre.

Det är åt helvete på ren svenska.

 

Efter att ha kämpat länge (6 år) så är nu kronofogden ett faktum. Det går inte att leva längre med en minskning av årsinkomsten på 126.000 kronor. Utgifterna blev för höga.

Hann väl landa i detta faktum och började titta över uppgifterna. Min kontakt hos fogden sa att jag kunde återkomma om det behövde korrigeras. Ringde och lämnade meddelande på meddelnde, men hon hörde inte av sig. Fick då prata med en annan kvinna (skatben). Hon gjorde ned mig så till den milda grad och hotade med både det ena och det andra. Sa att jag fick skylla mig själv och att det var ju lämpligt att få psykisk ohälsa när kronofogden hörde av sig. Jag försökte förklara att jag lidit av det i 6 år och att det faktiskt var det som gjorde att jag hamnat i den situation jag befann mig i. Hon bara fnös och sa att jag fick skärpa till mig och börja jobba heltid. Sedan tyckte hon att jag skulle göra mig av med hundarna. Jag försökte förklara att de är min livslina. Då säger apan att vi kanske ska dra mer pengar av dig, så får vi se vad du gör. Jag sa att jag har ju existensminimum, men då menade hon att kunde jag ha hundar kunde jag leva på mindre.

Chockad och totalt förkrossad gjorde jag en snara i källardörren.

Vet inte var jag fick kraften ifrån, men jag ringde mobilateamet.

Resten är ett töcken. Så glad att jag inte dricker alkohol, för då hade jag inte levt idag...eller kanske inte....

 

Kroppen är helt slut efter 8 veckors influensa och en sänka på 193, psyket är helt slut. Det är inte mycket med kärringen om man bortser från omfånget. Ibland tänker jag att det vore bra skönt att inte behöva leva vidare...

 

Har dock fått tag i den rätta kvinnan på Kronofogden, så lite har rättat till sig, men inte allt. Jag har fått en ursäkt och ett beklagande över hur jag blev bemött, men mycket av skadan går inte att reparera.

Det kvarstår dock ett stort problem, moment 22. Det kan dom inte hjälpa till med. Jag måste spara ca 787 kronor i månaden för att ha till försäkringar och bilskatt. Jag kan inte spara det på något konto, för gör dom en sökning och ser att jag har pengar, då drar dom det. Jag måste alltså plocka ut pengarna. Men när försäkringen ska betalas så finns det ingen bank med kontanthantering här i Sollefteå, så jag kommer inte kunna betala. Dom beklagar och säger att det blir moment 22. Jag får ju tillbaka pengarna om jag överklagar, men det kommer att drygt 6 månader varje gång, vilket inte fungerar om man ska betala en försäkring. Och så är det lika illa när jag får tillbaka pengarna. Har jag det stående på ett konto, så drar dom det vid en sökning. Vad gör man? Hur i helvete ska man kunna göra rätt?

Vi håller på att söka skuldsanering, men det tar tid.

 

Så är det lika bra att fortsätta.

Mina 2 äldsta barn bröt kontakten med mig för snart 6 år sedan. Det innebär att jag inte träffar mina barnbarn heller. Den sista lilla gossen har jag inte ens sett på foto. Jag har accepterat det. Såg ett inlägg på min ig-konto att jag tydligen åsamkat min äldsta dotter 15 år av helvete. Vet inte om det är under uppväxten eller då hon bodde här. Vad det beträffar uppväxtstiden, så har jag en del att tillägga, då jag har blivit anklagad för en rad saker som inte är sanna. Och gäller det tiden här, så hade vi både trångbott och ekonomiskt ganska skralt. Hon var dock den enda som hade eget rum under den tiden.

Jag sparar dock pengar till barnbarnen i ett kuvert, så dom får exaxt lika mycket som dom andra barnbarnen. Den dag jag inte finns längre, så får dom väl se att kärringen i Moforsen tänkte på dem.

 

Så är jag så besviken på Samhall och framförallt personalenledaren Anders, som förstörde mitt liv totalt. Mobbing på högsta nivå, lögner, hot om förflyttningar gång på gång, hot om att jag inte fick berätta denna historia (för då skulle jag råka riktigt illa ut) och vägran att följa rehabiliteringsplanen totalt. Tur i allt att det finns dokumenterat av läkare, kuratorer, fack och fk. Tyvärr slogs mitt liv i spillror. Saker som aldrig går att reparera. Är för evigt kväckt. Av den orsaken jobbar jag nu bara 25% och det har direkt gjort så att jag hamnat hod kronofogden. Jag brukar inte vara hatisk, men jag önskar att Anders får uppleva själv det han utsatte mig för. Jag önskar honom ett rent helvete i allt han tar sig för.

 

Facit. Det hade kunnat vara bättre, men sämre? Tveksamt.

 

 

Katarina

Om jag kunnat så hade jag mer än gärna hjälpt till med en del av dina räkningar, men...

Anonym

Usch ..finner inga ord,på hur jobbigt du har/haft det ..Kram

Sylvia Nilsson

Var inte mening att vara anonym i inlägget ovan ,glömde bara att skriva in namnet kram:love:

Tessa

Men du.. vilken skit ni sitter i och vilket jävla bemötande av den första på Kronofogden, hon borde nog byta jobb. Jag håller verklig tummarna för att ni får igenom skuldsanering. Jag vet inte om ni får mer över då? men då ser ni ju ett slut i alla fall på den biten. Nu vet inte jag hundra, men jag har för mig att man kan få anstånd medans man söker skuldsanering, ni har förmodligen redan koll på det annars så kolla upp... KRAM till dig och glöm den där snaran, det är inte värt det. Vad ska hundarna, Elsa och Ronny göra utan dig? och vi är många som behöver läsa din story. <3

Elsa

Jag älskar dig mamma. Du ger mig så mycket kärlek,trygghet och styrka. ❤

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: