Blev inget skrivet förra veckan. Men det var en sådan där varannan-dags-vecka. Ena dagen fick jag jättemycket gjort, nästa dag låg jag platt.

Det innebar dock att jag hann beta av en hel del på min göra-lista. Så nu är det nog dags att göra en ny.

 

Sedan i fredags nu är jag uppe på 40 mg Citolapram igen. Det blir alltid lite svajigt vid ökningarna och så får jag svårare att sova. Men jag vet att det planar ut vad det lider.

 

Helgen har varit bra och jag har varit ovanligt alert.

Men jag har råkat ut för en konstig åkomma. Tungan är jättesvullen och ond på höger sida. Vet inte vad det beror på. Men eftersom det har lite andningspåverkan så triggar det ångesten, och det hela blir en otrevlig historia.

 

Sedan åkte mamma ambulans till Sundsvalls sjukhus. Hon är jätte dålig. Men nu blir hon nog kvar där så hon får göra alla undersökningarna, istället för att åka som en jojo mellan Härnösand-Sundsvall.

Min kära syster ringde dit, och hon hade väl ett och annat att säga. Och jag lovar att hon är inte rar när hon sätter den sidan till.

Efter att jag kontaktat alla, sjönk jag ihop i en hög. Inget kändes bra. Nattens sömn blev som beräknat, minimal.

Nu är det bara att vänta på vändningen.