Både läsvärt och inte... säkert för långt för att läsa...

Det är ett tag sedan jag bloggade, med undantag av artikeln om SysterDyster.

Vad har hänt eller inte hänt sedan sist?

Mitt liv är i alla fall förändrat. Har insett att jag kommer att må så här resten av livet och att inget kan göras ogjort.

Det är bara nya levnadsvillkor och att man får göra det bästa av det.

Men så länge jag lever så kommer jag aldrig att förlåta min chef, som orsakade detta. Och jag hoppas innerligt att karman ska ta hand om resten.

 

Är lite sliten och trött, men jag har jobbat väldigt mycket ett tag. Inte bara mina ordinarie timmar utan en hel del volontärjobb också.

Ronny har fullt upp med sitt också. Han trivs jätte bra med sitt nya jobb, och det var väl det som var meningen. 

Fick jag nu bara iväg honom till doktorn också, så skulle den biten kännas bra.

Kommer att bli ensam en hel del framöver, då han har utbildningsdagar både i Ramsele och i Karlstad.

Men ensamheten skrämmer mig inte längre, tvärtom.

Har även börjat acceptera mina sanndrömmar. Det känns vemodigt ibland, just för att vissa saker kan jag inte ändra på, bara veta att det kommer att hända. Och vad det är behåller jag för mig själv. Kan ibland skriva ned saker på lappar, men då det har hänt till punkt och pricka, så slutade jag med det.

 

I fredags jobbade jag ända till kl. 18.00. Passade på att shoppa lite på Erikshjälpen innan jag gick hem.

Detta blev det samt ett par gymnastikskor till Ronny och 2 till sådana plantlådor som jag köpt tidigare.

Alltså sådana.

Jag har även gjort i ordning min gamla trasiga kruka på bron.

Lagad.

Och med plant i.

Den ratade cykelkorgen som hänger på bron, har jag planterat sallad och persilja i.

Ronny håller på att göra odlingslådor på ben, för att spara på onda ryggar.

Köpte blommor i fredags också, så jag kunde inviga nya inköpet.

 

Helgen förflöt ganska obemärkt förbi. Tycker inte det är så stor skillnad på dagarna.

Idag trodde jag att jag skulle få mycket gjort...men icke sa nicke.

Några promenader, ett telefonsamtal och försök till att få lite lockar i håret.

Man får vara nöjd med det lilla.

 

Har ju gått upp en del i vikt av sista medicinen, det hör liksom till. Ska väl lägga om kosten och promenera mer. Men det här är jag, punkt slut. Det är färdigt med att krusa folk.

Jag har avpolleterat ett antal så kallade vänner. Men det enda dom varit är energitjuvar. Och folk som man trodde var vänner, hör bara av sig när dom vill ha hjälp med något. det är slut med det nu. den sanna vänskaran är nu bara en handfull människor.

Jag klarar mig själv nu. Jag har mitt och Ronny har sitt.

Det är väl mest dessa dårar som vi har gemensamt.

Men jag mår bra, så bra jag kan må med alla mina diagnoser.

Jag är förändrad, och det är bara att acceptera.

Ulla

Kommer alltid att stå vid din sida söstra mi, även om vi inte träffas så där jätte ofta (fast det kan ändras bara jag får klart med min arbetsträning). Ska jag hjälpa dej att "sparka" på Ronny eller ;) <3
Du finns alltid i mitt hjärta och jag tänker på dej varje dag <3 Och jag är helt övertygad om att karma kommer att göra sitt jobb när det gäller din sk arbetsgivare. <3 <3 löv jo <3

Carina

På något sätt måste det väl ändå kännas lite skönt när man kommer till ett vägskäl och bestämmer riktningen själv och inte tillåter andra att bestämma ❤️

Som vanligt så har du planterat jättefina blommor 😍 Och jag tycker du blev fin med lite lockar ❤️ Smart med planteringslådorna!

Kram kära svägerska ❤️

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: