2016-06-05
 14:49:42

Fortsättning på förra inlägget

Detta är väl inte ett jätte spännande inlägg. Det är väl kanske mest för mig själv, då jag på inrådan av kurator ska skriva om min process och vägen tillbaka till ett anständigt liv. Men jag vet också att jag har följare med liknande problem som gärna läser det. Och så är det väl lite en förklaring på mitt mycket bitska inlägg från igår.
 
Mitt inre håller så sakta på att läka ihop, men att jag aldrig mer kommer att vara den person jag var tidigare, Förutsättningarna har förändrats helt.
Jag måste ha struktur och framförhållning i allt nu. Den spontana person jag förut var, finns inte längre, på gott och ont,
 
Detta har jag fått hjälp av min behandlare att strukturera upp.
 
Saker att göra:
 
1. Jag ska acceptera saker jag inte kan förändra (alltså saker som krävs att jag nästan utplånar mig själv för att förändra).
 
2. Jag ska (mer eller mindre) släppa tankarna på att jag ska få en ursäkt från mitt "gamla" jobb eller att dom över huvud taget skulle erkänna att dom gjort fel.
 
3. Jag ska acceptera att mina äldre barn inte vill ha med mig att göra och att jag därför inte får träffa mina barnbarn.
 
4. Jag ska förlåta min mamma och inse att allt min pappa har gjort med mig inte går att ändra på.
5. Jag ska inte ta en massa skit eller obefogad kritik.
 
6. Jag ska acceptera att jag har gått upp i vikt av medicinen och inte förakta mig själv för det.
 
7. Jag ska lära mig att säga nej.
 
8. Jag ska vara försiktig med alkohol och tabletter.
 
9. Jag ska göra mig av med saker som underlättar självmord om tankarna kommer. Mitt suicidala beteende är impulsstyrd, vilket också är den lömskaste. Det kan gå från 0-100 på bara ett par sekunder. Och hamnar jag i det läget kan jag inte bryta händelseförloppet själv.
 
10. Jag ska acceptera att jag sanndrömmer ganska ofta.
 
Saker jag gjort:
 
1. Jag har kommit ganska långt i att acceptera saker jag inte kan förändra, med undantag av de sömnlösa nätter jag ligger och funderar och ju tröttare jag blir, ju destruktivare blir tankarna.
 
2. Jag tänker inte så mycket på mitt "gamla" jobb nu, om det inte händer något specifikt som triggar igång det hela. Jag går ej längre undan när jag möter min gamla chef eller några av mina gamla arbetskamrater.
 
3. Jag sörjer konflikten med barn och barnbarn, men har kommit ganska långt i hanteringen av dessa känslor. Kanske en fördel att jag inte har en massa foton som jag kan gräva ned mig i.
 
4. Mamma och jag har försonats helt. Hon har funnits där sedan all den här skiten med mitt "gamla" jobb hände. Vi har en jätte bra kontakt. Jag var som sagt var nere hos henne och Henry 4 dagar förra veckan. Det som känns ledsamt är att vi tappat så många år. Dessa år kommer aldrig tillbaka. Skulle bli helt förkrossad om något hände henne nu. Vi har aldrig haft bättre relation någonsin.
 
5. Jobbar med att inte ta en massa skit och inte obefogad kritik. Det går bra ibland och mindre bra ibland. Jag har en superkänslig sensor för dåligt stämning. Försöker att gå undan. Vill inte vara med om konflikter även om det inte rör mig.
 
6. Har väl accepterat min viktuppgång, även om jag inte hoppar högt av lycka när jag tittar mig i spegeln. Tänker på vad jag äter, även om det inte är någon strikt dietlista.
 
7. Går faktiskt ganska bra att säga nej. Problemet är reaktioner, sura miner och ibland tjat från dom man säger nej till. Då blir det riktigt jobbigt för mig och ibland kanske jag går med på saker mot min vilja. Ska jobba hårdare med det. Det är ju egentligen inte mitt problem om dom blir sura.
 
8. Alkohol har jag lagt av med totalt, då det var ryskroulette för mig att dricka. Och nu pratar vi inte längre dagar, vekor eller månader. Det är alltså länge sedan. Men så finns det ju vissa som inte tror på det. Men vet ni vad? Det skiter jag i. Jag gjorde detta för min egen skull och det var mitt eget beslut. Så ni kan lägga ned nu. Titta över egna era alkoholvaner istället. Med mig är det ingen fara.
Tablettdosen är kraftigt reducerad och viss medicin utbytt och det funkar bra. Behovsmedicineringen sköter jag själv nu (utan fara) och även den har minskats.
 
9. Har kommit på ett sätt att hantera självmordsimpulserna som fungerar nästan helt. Har en liten bit till att jobba på. Snaran som jag envisades med att spara på har jag gjort mig av med. Kollen över godstågens rutter har jag också skippat. Men som sagt var, det är en liten bit kvar.
 
10. Sanndrömmarna. Ja, det är som det är med det. Vissa saker kan vara lite jobbiga. Men så är det bara. Man kan ju inte välja vilka drömmar som ska dyka upp.
Och till slut. Var rädda om varandra. Vi vet aldrig när det är för sent.





« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P