Varför ska jag känna mig ledsen och lurad, när en som jag trodde var min vän inte var det? Kanske för att man ställt upp och trodde att man gjorde något bra. Sveket och när man upptäcker att hen gick bakom ryggen på mig. Trodde det var min en av mina bästa väninner, men ack så fel jag hade.

Jag är kanske naiv och lättlurad. Är ju en helt annan person på insidan, än jag var för 4 år sedan.

Det är kanske därför andra saker också slår så hårt på mig. Jag kan inte känna hat, inte ens om jag själv blir utsatt för det. Jag viker ned mig. Det har hänt lite väl mycket den sista månaden, för att jag ska kunna klappa mig själv på axeln och säga att det kommer att bli bra.

 

Nu ett försök till fem positiva saker.

1. Jag klarade mig ganska bra genom dagens migränanfall.

2. Det har slutat blåsa.

3. Det är fredag och två lediga dagar tillsammans med gubben.

4. Jag har pratat med Elsa i telefon.

5. Jag har äntligen hittat flugsmällan.

 

Se där. Där satt dom.