2015-09-16
23:38:00
23:38:00
Dags att bråka med kudden
Ja, dagen blev väl inte så mycket bättre. Har varit låg hela dagen. Samtalet med psyk igår har väl börjat sjunka in. Det tar ett tag eftersom jag nästan helt saknar närminne. Ni kan inte gissa hur många saker man kan tappa bort på en dag? Många är det.
Har i alla fall fått en ny tid på psyk, ganska snart. Så har jag fått ett papper med telefonnummer till mobilateamet, och är det så att det är efter deras telefontid, så har jag fått en prio ett kod på akuten. Så nu är hela dygnet täckt. Så har jag prata med FK. Tänk bara att jag har en handläggare som är så bra.
Fast jag mår ganska bra nu, även om jag är låg och gråter en hel del. Känner mig frustrerad att jag är så trött och att jag inte får något gjort. Allt verkar sitta i tjära.
Eller som en mycket kär vän (död sedan ett par år) sa; "som att ta simborgarmärket i senapssås". Det uttrycket glömmer jag aldrig, för jag förstår så väl vad han menade.
Visst är de vackra blommorna på ruccolasalladen? Dom ser ut som små kors. †††
Fick ett sorglig bud idag, om en hund som åkt till hundhimlen.
Det känns hårt. Det var en närstående hund.
Behöver jag tala om att jag gråtit ganska mycket. Det känns så overkligt, som det alltid gör. Det tar sin tid innan man tar in det. Undrar varför inte bristen på närminne kunde slå till vid sådana situationer också?
Ronny är sjuk, dom hittar inte vad som är fel. Men nu är han stendöv på ett öra, feber och svullen. Resan till öron-näsa-hals bringade ju inte någon klarhet alls. Lång resa till sjukhusfabriken i Sundsvall, för att träffa en oengagerad läkare, som inte hittade något fel. Trots att hansåg ut som en hamster. Nu har det vandrat upp till örat igen och trots att han berättade om problemet med örat också, så kollade dom ingenting. Är det detta som kallas sjukvård. Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva sätta min fot där igen.
Så imorgon ringer han Sollefteå sjukhus igen.
Nu ska jag slåss mot mina demoner och försöka sova. Arbetsdag imorgon.
