2015-10-01
22:46:00
22:46:00
Jobb, kuratorbesök och möte om bron i Moforsen
Hem och rastade hundarna, förberedde maten och så tog jag hundarna med och åkte och hämtade Ronny.
Hem, åt mat och gjorde oss klara för ett möte på Resele skola angående Moforsenbron.
Vilket fantastiskt driv och engagemang det finns i Reseleborna! 46 personer kom till kvällens möte där vi diskuterade Moforsenbron, konsekvenser, åtgärder och framtid! En konstruktiv skrivelse med idéer och förslag på lösningar kommer att skickas från detta möte till kommunstyrelsens ledamöter. HEJA RESELE FRAMTIDSBYGD 2020!!
Foto: Annalena Undin
(Från Fb)
Det var ett mycket bra möte. Är mycket framåtanda och sammanhållning i den här bygden.
Jag är stolt över att vara Reselebo.
Men nu är jag trött i huvudet.
Jobbet var som vanligt. Jag stormtrivs verkligen på Erikshjälpen.
Längtar inte tillbaka till mitt "gamla" jobb.
Fick nyligen bekräftat att inte mycket har förändrats. Blev inbjuden till en grillunch där (förmodligen för att dom måste skicka ut inbjuden till alla anställda). Fick höra att några hoppats på att jag skulle komma, så skulle jag bli helt utfryst. Dom drivande försökte se till att ingen skulle prata med mig eller ens se mig.
Det värsta är att jag aldrig kan gå vidare med något, för jag blir inte trodd. Det är fritt fram att behandla mig hur som helstsedan förnekas det. Dom som vågar ta mig i försvar råkar illa ut. Samma mentalitet som tidigare, "härska genom att söndra".
Har inte informerat mina "tidigare" chefer om det. Det gör man ju inte när man berättade om det förra och fick en skratt till svar samt orden "det gick ju inte så bra, du lever ju". Uppmuntrande....not. Och det ska komma från en personalledare. Fatta hur sjukt allt är.
Hos kuratorn gick vi igenom vad som hände före, själva självmordsförsöket och vad som hände efter.
Imorgon ringer mobila teamet igen, för att kolla hur jag har fått ihop senaste dagarna. Suicidrisken på mig anses fortfarande vara förhöjd. Jag vet inte riktigt vad dom baserar det på, men så är det. Själv känner jag som jag har lite mer koll nu, men det trodde jag innan det här hände också.
Jag kan ju säga så mycket att jag lär mig efter varje försök vad som inte fungerar....och skulle jag göra det igen....då är det nog finito. Då kan min "tidigare" personalledare skratta och säga att nu lyckades hon äntligen med något, typ. Ja, jag är bitter.
Så har jag tid på psyk. imorgon. Får väl se vad det mynnar ut i. Vem vet inte?
Hängde ju på en fotoutmaning i september. Roligt att instagramma igen.
Nu kör jag oktober också.
Dagens bilder. Rosa.
↓
Nu är det dags att försöka stänga av huvudet och försöka sova.
