Onsdag har hunnit bli torsdag

När allt egentligen är ganska bra. Varför känns det då helt jädra fel? Jag kan inte komma på orsaken, men idag var det som en sordin över glädjen. Visst, jag har mått ganska bra en längre period nu, så något bakslag får man kanske räkna med.

Visserligen har det hänt lite saker, men jag tycker att jag har tacklat det ganska bra. Men så idag, kom självföraktet och grubblerierna igen.

Så nu sitter jag här och undrar om det är någon idé att gå och lägga sig när man inte kan stänga av huvudet.

Sommarnatten är ju ljus och varm, nästan för varm, så på så sätt går det ingen nöd på mig...men..

Jag försöker verkligen att göra det bästa av situationen, men jag har inte riktigt accepterat den jag har blivit ännu.

Det är så raka motsatsen till den person jag var innan allt det här hände...eller trodde att jag var. Jag kanske var den här svaga störda personen då också, men jag lyckades dölja det bättre. Men orken, den har blivit sämre och koncentartionen, men det kanske är åldern? Men sådant jag var intresserat av tidigare då, sådant jag inte bryr mig om längre?

Ju mer jag funderar, ju snurrigare blir det.

Är jag galen eller har jag bara blivit lat?

TjockMorsan

Vilka vägar vi tar i livet är också det som delvis formar oss till den man är. Ibland går vi fel eller möter hinder på våran väg, vilket kan leda oss på avvägar. En hel del av våra vägval vill jag ju tro att vi själva också kan påverka, om vi bara stannar upp och tänker till och inte har för bråttom. Men det är inte alltid så lätt som vissa kanske tror och ibland fungerar inte GPS:en som den ska och man villar bort sig. Man ska aldrig döma någon, för vi är alla olika och våra livsresor kan vara mils vis åtskilda.

Det glädjer mig att höra att du börjat må bättre, så låt nu inte eventuella motgångar dra dig åt fel håll. Det är helt naturligt att ha mindre bra dagar. Det gäller för oss alla, även för oss som i övrigt mår bra. Skillnaden är att vi inte tänker så mycket på våra dåliga dagar, utan låter dem passera utan större eftertanke. När man genom lidit en lång och tuff tid med ständiga motgångar som du gjort, så är det inte alls konstigt att man nästan bara går och väntar på att någon skit ska få en på fall igen.

När man är på väg att falla, så är det naturligt att man söker stöd för att hitta balansen igen. Jag tror att det är just det du behöver tid att öva på? Att försök hitta något positivt att göra/tänka på och som du alltid söker dig till när det kommer ostabila dagar. Då kan du förhoppningsvis låta de dåliga dagarna passera utan någon större påverkan på ditt liv.

Jag tycker du har gjort ett fantastiskt bra jobb i din återhämtnings process. Att du skulle vara störd köper jag inte alls... och svag!? Tja! Efter en lång tids sjukdom känner sig nog de flesta svaga, men det gör dig ju inte till en sämre person för det. Du vet att jag alltid sagt att i mina ögon är du en enormt stark kvinna och på den punkten står jag fast. Du måste ge dig själv tid att hela och att lära känna ditt "nya" jag. Du är absolut inte lat bara för att du inte jobbar på som en Duracell kanin som du gjorde förr. Jag minns hur jag på den tiden kunde bli trött bara av att läsa din blogg, då du skrev om allt du gjort under en enda dag. ;) Att du tar det lugnare nu bevisar att du börjat lära dig att prioritera dina egna behov framför det du tror att andra förväntar sig utav dig. Du är inte sämre eller mindre värld än någon annan, Annalena. Du duger precis som du är! Glöm inte det! ♥

Puss och kram på dig, vännen! ♥

Sivan

Jag håller med tjockmorsan till 100%, kunde inte sagt det bättre själv. Du har fått ännu en livserfarenhet och du måste aceptera du har blivit äldre. Det är dags att tänka framåt det gamla kan du inte göra något åt. Puss o kram. Ta fram dina framtidsdrömmar o gör så de kan gå i uppfyllelse.
Älskar dej som du är.

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: