2014-12-16
00:41:44
00:41:44
Ljusgrått → grått → mörkgrått
Ja, som jag redan berättat går mitt liv mest i grått. Det är medicinen som gör det. Svart upplever jag då och då fortfarande, men vitt förekommer inte. Medicinen ska ju förhindra de mörkaste tankarna, men tyvärr så skärmar den av de ljusa också. Den planar alltså ut alla känslor.
Ljusgrått:
Jag gav bort en sjal och en mössa till grannen som så ofta ställer upp och skjutsar mig. Tyvärr hade jag inte tagit några bilder på dem, men eftersom jag kör bilder i grått idag, så spelar det inte sådan stor roll.
Ljusgrått:
Idag har jag haft träff med Af och det ordnar sig med min praktikplats. Jag får komma dit jag ville komma. Nu är det bara lite papper som ska skrivas och så väntar jag på mina tjänstledighetspapper som skulle ha kommit för länge sedan.
Känns bra att det äntligen händer något konstruktivt.
Grått:
Det var jätte jobbigt i huvudet när jag kom hem. Både av anspänningen för det nya och för att det var mycket att ta in. Dessutom blir det jobbigt när folk är snälla och verkligen lyssnar på mig. Så jag satte mig ner i fåtöljen, oförmögen att göra något och bara storgrät. Så reagerar jag på känslor och stress.
Mörkgrått:
Sedan kände jag mig så otroligt ledsen för jag inte kunde hjälpa någon som står mig nära, så otillräcklig.
Det har jag förresten varit i hela mitt liv tror jag. Kan inte låta bli att undra vad är meningen med livet egentligen?
Jag kan aldrig göra något rätt.
Ja, så har min dag varit, som en bergochdalbana. Men det är ett ganska normalt tillstånd, bara det att dalarna blir lite djupare ibland, som idag.
Mörkgrått:
När hjärnan vägrar stänga av sig fast kroppen gjort det sedan länge.
Ni som kan sova. Jag ska titta på crime tills jag somnar.
