Med detta kan jag nog sammafatta senaste tiden.

Jag har haft en lång period med passiva självmordstankar. Inte för att jag skulle göra mig något, men jag skulle nog inte förhindra om något hände, typ att det skulle komma en timmerbil just när jag gick över vägen.

Detta lät lite konstigt, men min värld är konstig.

Att jag har överlevt dom 2 sista veckorna är ett under. Jag är trött, men faktum är att efter den sista djupdykningen (för ca 3 veckor sedan) som faktiskt var den värsta sedan jag tog alla tabletter, så börjar jag ha en viss framtidstro.

Konflikten har det inte hänt så mycket med. Jag har svårt att lita på något, då det blir ändringar hela tiden.

Det enda jag tror på är att jag inte får komma tillbaka till mitt jobb i Sollefteå. Tänker inte tiga om det längre, då det bara är mig som tystnadsplikten gäller. Det har ju trots allt gått 2½ år drygt nu och jag har brutits ned mer och mer. Ska berätta hela historien senare, bara allt blivit lite stabilare. Det är mitt och min familjs liv det gäller.

Är en hel del på gång, men eftersom det fortfarande finns några som gör allt för att det ska gå åt helvete för mig, så väntar jag med att berätta om det tills det är klart. Det har läckt ut alldeles för mycket (som vanligt) redan.

Hur som helst så har det hänt massor med saker sedan sist jag bloggade och jag har massor med bilder. Men orken att berätta har inte funnits där.

Jag har klarat av ett stort möte, varit till läkaren och kört bil själv hem, klarat mig ensam hela kvällen då Ronny var på kick off, varit till Ånge och sett på Elsa & Co:s julshow, inte brutit ihop när bilen krånglade, skjutsat och hämtat Ronny på Hallsta när han åt julbord med jobbet och var ensam hela kvällen hemma och mådde bra dessutom.

Lördag orkade jag inte mer än bädda rent, tvätta, lösa melodikrysset, laga mat och diska.

Idag har jag lagat mat, diskat (3 gånger) och bakat.

Imorgon ska jag lägga ut lite bilder och kanske något recept.

Nu ska jag i alla fall försöka sova. Renbäddad säng är bra för sömnen.