Ni som känner mig vet min överdrivna fablesse för stenar........och för er andra, jag är näst intill sjukligt fixerad vid stenar. Jag bara älskar dem.
Och det är nog åtskilliga 100 kilon med fina stenar som min stackars make har fått släpa hem, bara för att frun bara måste ha dem......
Hade tänkt kröna mitt epos över stenarna med Py Bäckmans "Stenarna fick liv inatt", men den finns inte på Tuben. Detta måste ju bara vara skandal. Har den själv, men bara på vinyl, så det sket sig totalt. Jag får väl nöja mig med att lägga ut texten till den då.....men det känns ju inte lika bra liksom....
|
|
|
|
Stenarna Fick Liv I Natt
“Jag älskar dig så mycket – vi är så lika” sa han. – “och jag som älskade dig för att du var så annorlunda” tänkte hon...
När alla regler stängde dörrar blev jag kvar på andra sidan i ett kaos och en längtan att förstå en del av allt som finns i våra hjärtan just då vi inte längre låtsas allt som skräms och blir ett hot när någon är sig själv
Det var du som sa att man har inget val “när själen törstar dricker den ur närmsta brunn där önskningarna glittrar blekt i vattnets djup och ytans spegel rister till och liknar dig”
Stenarna fick liv inatt de rör sig under mina fötter Stenarna fick liv inatt och du faller i en främlings famn Stenarna fick liv inatt bland skuggorna där ljuset faller Stenarna fick liv inatt och blir till människor som vågar le
och du blev rädd igen – när verkligheten mötte drömmen
Vi kunde glömma vad som hände det fanns ju alltid någon annan den cynism vi ändå kände trodde vi var mod och vad vi skövlade på vägen just då vi trodde vi var starkast var vi för blinda att förstå att det var kött och blod
Du sa “regnet föll men bara en av oss blev våt – det var den som växte snabbast efteråt” Jag sa “stormen kom och trädet föll men stråt blev kvar – för att visa vägen varåt vinden drar”
Stenarna fick liv inatt de rör sig under mina fötter Stenarna fick liv inatt och du faller i en främlings famn Stenarna fick liv inatt bland skuggorna där ljuset faller Stenarna fick liv inatt och blir till människor som vågar le
och du blev rädd igen – när verkligheten mötte drömmen
[Text & musik: Py Bäckman]
|
Så det får bara bli så här kort och gott.