2018-05-04
22:40:00
22:40:00
Black friday tw
Jag försöker verkligen hålla modet uppe...
Har haft det tufft på jobbet, är inte riktigt kry än och har en kontakt på kronofogden som inte kan förklara vad dom har gjort. Hon erkänner att dom dragit för mycket, men kan inget göra åt det annat än korrigera inför nästa månad. För att få pengar tillbaka måste jag överklaga, vilket i nuläget tar ca 7 månader.
Har i alla fall betalat villaförsäkringen, så nu får vi väl äta av inredningen. Blir så less.
(Hundarna går det ingen nöd på. Den maten inhandlas först).
Citolapramet håller mig inte flytande längre. Jag känner att jag sjunker djupare och djupare. Det är en jäkla tur att jag inte dricker alkohol, för då vet ingen var det slutat. Det kanske man inte vet nu heller.
Tänkte att jag skulle få till det med hantverket igen, för att kanske få in någon krona...men jag har inte orkat.
Tar mig knappt ur sängen. Jag kliver upp för att rasta och aktivera hundarna, sedan lägger jag mig platt tills det är dags att gå med hundarna igen. Dom skulle aldrig få lida av min oförmåga att ta tag i livet.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska orka. Att bli ifrågasatt om mitt mående var en ordentlig käftsmäll. Även om fogden har bett om ursäkt, så sitter det kvar.
Jag hoppas faktiskt varje kväll att jag inte ska vakna på morgonen...aldrig mer. Men likt förbannat vaknar jag.
Idag fick jag vara hemma från jobbet, då jag inte somnade förrän 03.30. Jag tänker för mycket. Det är aldrig lugnt i mitt huvud.
Växthuset rasade i vinter, men jag har ändå inte orkat planerat någon odling. Mamma ville att jag skulle hämta tomatplantor.... ja vad säger man? Jag har ingenstans att plantera dem och inte råd att bygga något. Hon är inte pigg, så jag vill inte oroa henne med mina problem.
Det blir inte bättre än så här.
Anja och Emma har rätt. Jag är helt jävla värdelös.
