(Bild och text från Aftonbladet)
Det är med stor sorg och förhoppning jag följt denna rättegång.
Livstidsdomen ger inte Lotta livet tillbaka, ej heller andra kvinnor som fallit offer för kvinnovåldet. Men det är en förhoppning om att rättsväsendet äntligen får upp ögonen för hur vissa kvinna har det.
Jag hoppas så att det blir en Lex-Lotta. Det skulle vara en liten upprättelse för Lotta, för hennes anhöriga och alla andra kvinnor som fallit offer för våld med dödligt utgång.
Det berör mig för att jag själv har varit utsatt för grovt våld i nära relation samt att jag också ursprungligen är från Härnösand.
Det hade kunnat vara jag, för 25 år sedan. Att jag tog mig ur och igenom det är nästan ofattbart. Uppställningen från samhället är lika med noll.
Egentligen har jag aldrig bearbetat det som hände. Mycket berodde på skam och att folk helt enkelt inte trodde på mig. Jag polisanmälde honom ett antal gånger, men hotet var så många att jag vågade inte gå vidare med det.
Men jag fattar inte varför sjukvården, sociala eller någon reagerade?
Jag tänker heller inte försöka mig på en spekulation varför vissa kvinnor dras till dessa män. Det finns massor av teorier om detta. Ingen kvinna förtjänar att dö på detta sätt. Därför måste det till en kraftig lagskärpning av denna typ av brott. Men också en snabbare reaktion från alla andra som misstänker att det inte står rätt till.
Lite av det jag blev utsatt för.
Knuffad utför en trappa och sedan när jag låg där blev jag sparkad tills jag kissade på mig. Sjukhusbesök och röntgen.
Sviterna av den avsparkade svanskotan samt ryggen lider jag av ännu idag.
Knivhugg i hakan som fick sys, sjukhus.
Slängd in i stolpen på sängalveln. Det blev 5 brutna revben samt en punkterad lunga. Ambulans och sjukhusvistelse.
Spräckt ögonbryn som fick sys, sjukhus.
Skador på hals och nacke efter att han försökt hänga mig. Sjukhus.
Brännskador efter elström. Sjukhus.
Oräknerliga gånger med spräckt läpp och blåögon.
Knäckt näsben, sjukhus.
Han var mycket noga med att följa med till sjukhuset och där dra en historia om att jag ramlat eller skadat mig själv, samtidigt som jag fick höra att om jag inte höll käften skulle jag och mina barn dö.
Jag kan heller inte minnas att sjukhus ett enda gång frågade om det verkligen låg till som han sa.
Jag blev även inlåst i 3 dagar. Tvingad att köra till alla omöjliga ställen. En gång tur och retur Helsingborg. Fick stryk för att jag var trött och gäspade.
Fick vara utan mat i flera dagar för att jag inte förtjänade att äta.
Han sköt min hund.
Det är ändå inte allt.
Och jag undar vem skulle ha kunnat hjälpt mig i den situationen?
Det märktes även sedan jag brutit mig loss, vad oskyddad man var.
Så låt nu Lottas tragiska död bli en väckarklocka. Dessa vansinnesdåd kan inte längre ignoreras.
Sammanfattning. Jag är inte ute efter medlidande, då jag tillhör de som kom levande ur det. Jag vill ge en röst för de kvinnor som inte kan göra det längre. Dessutom tycker jag att det läggs för mycket fokus på varför vissa kvinnor väljer sådana män. Det är inte där fokus ska läggas, utan på männen som utför dessa illdåd. Oavsett vad, ska ingen kvinna behöva misshandlas och absolut inte mördas. Där är problemet. Och ni som finns runt omkring, blunda inte, var obehaglig, ställ frågor, ta små vinkar på allvar. Det är få kvinnor som orkar berätta hela sanningen. Låt inte Lotta bara bli en i statistiken, låt det bli en väckarklocka. För detta finns runt omkring oss, här och nu. Förhoppningsvis kan vi rädda någon.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen.
Jag hatar män som hatar kvinnor.
