Och av Tessan, Meya och Jamie.

Jätte trevligt att träffa dom igen.

Jag är så oändligt glad att jaf får vara extra mormor åt dessa gullungar när jag i min egna roll som mamma och mormor har blivit helt avpolleterad. (Elsa undantaget).

 

När vi blir ensamma igen, så känns det extra bittert. Men jag har börjat vänja mig. Så här är livet. det är bara av välja, leva eller dö.

Ronny har somnat i soffan. Jag har suttit och stickat en stund och sedan suttit vid datorn. Men det känns bara tomt, ensamt och ledsamt.

Jag vet att inte klockan är mycket, men det känns som sömnen är den enda lindringen nu, så jag klär av mig, tar min medicin, kryper ned och läser tills jag somnar.