Livet är som en påse...

bara att välja, tomt och innehållslöst eller fyllt med skit.

Har varit på väg att uppdatera bloggen länge, men det har tagit stopp varenda gång. Men nu tänker jag skriva av mig några veckors skit, så jag kan lämna det och gå vidare.

 

Börjar kanske det roliga, så kan jag spy galla sedan,

Kolla in trosorna ↑ ↓

Dagen före morsdag kom Elsa och Micke hit.Alltid lika roligt.

Elsa har ju slutat i Fränsta nu och flyttat ihop med Micke. Hon hade med sig saker som inte fick plats i deras pyttelilla lägenhet,

Saknad av studiekamraterna (Foto Elsa Undin)

Axplock (Foto Elsa Undin)

Sedan på Morsdag fick jag denna fina hälsning på fb.

Jag blev så glad att tårarna rann.

Fick även hälsning från fina Tessan.

(Foto Terese Undin)

Det värmde mitt mammahjärta att jag har betydelse för några i alla fall.

En morgon hade jag även fått detta meddelande av Elsa.

(Foto Elsa Undin)

 

På jobbet trivs jag bra.

Vi har faktiskt roligt. "I wanna be a rockstar".

Har varit nere hos mamma och Henry i 4 dagar. Det var underbart skönt. Men vet inte alls hur länge man har varandra. Tog en del bilder där också. Då det inte går att att ta bilderna från instagram och dom andra är kvar i mobilen, så det får bli en senare fråga. Hittade 2 i datorn.

 

Och så har vi kommit till tråkigheterna.

 

Den sista tiden har varit fylld av för mig mindre roliga saker.

Förut skrev jag ju ibland dagens minne.

Tänkte så göra härom dagen då jag kom och tänka på Cypernresan jag gjorde med mina 2 äldsta döttrar.

Minnet bleknar, så det blev inte så mycket att berätta. Har inga foton att lägga ut, då en av mina döttrar har behållit alla mina foton som hon lånade under motiveringen att det är hennes morsarv....ok, men jag är inte död ännu, annat än för henne. Bara att acceptera.

Det som däremot känns lite tråkigt är att jag inte äger ett enda kort från deras barndom. Min fd man och jag delade fotona och min del har jag som sagt var blivit av med.

Det är också lite sorgligt att fotona av en kär vän, som ej längre lever också fanns med där, liksom några gamla skolfoton av mig.

Men det är väl så livet är.

 

Sedan har jag kraftigt reducerat min vänskara.

Det jag skriver nu är inte bara sagt av en person, utav några stycken.

Jag vet mycket väl att jag har lagt ut 7 kg sedan jag började med nya medicinen och att jag inte var smal innan. Men att få slängt i ansiktet "herre gud vad fet du har blivit sedan vi sågs sist" Men ok det är så du upplever mig.

 

När vänskapen består av en massa saker som jag ska utföra och det möts av föraktfulla ord som du är ju bara ledig, eller du har ju inget annat göra, när man säger ifrån.

När jag anklagagas för att vara svartsjuk, då jag inget sagt och att Ronny hellre vill leva med henne istället för mig. Hade det varit så, hade jag inget kunnat göra, då man inte äger en anna människa. Men nu har inte Ronny sagt något sådant. Så vitt jag minns var det denna person som sa att hon ville leva med Ronny.

Gud va jag är glad att jag inte dricker alkohol...

Men inte ens detta blir jag trodd om.

Jag skiter i vad ni tror. Jag har i alla fall inte druckit alkohol sedan den ödesdigra dagen då jag försökte ta mitt liv sista gången.

Som sagt var, detta innefattar flera personer. Och det som har varit svårast att förstå och acceptera är att man inte duger som man är.

Jag har inte dugt som vän, mamma, mormor, arbetskamrat, arbetstagare, dotter, fru, granne svärdotter. Har jag glömt något. Ja, det har jag. Fysisk och psykisk misshandel, men väljer att inte gå in på det i detalj, då jag bemötts av både dom som tror att det är lögn och dom som tycker att man får skylla sig själv. Sexuella övergrepp, möttes av misstro och det faktum att man inte anmäler sådant. Det var 1960-70-talet och då pratade man inte om sådant.

Jag är en skam, sinnessjuk och behöver förmyndare, var det visst också.

Jag är trasig och inte stark som många tror. Jag är ett vrak, men jag lever.

Jag skiter i vad ni tror eller tycker.

Ni har inte plats i mitt liv längre. Jag ska bygga ett nytt universum, där ni inte får plats.

(Foto @villfarelser)

 

Ha en fin dag.

 

Elsa

Jag älskar dig. Du är så stark. <3

Ulla

Men snälla älskade söstra mi <3 Jag sitter bara här och gapar av chock hur vissa kan bete sej :question:
Du gör helt rätt i som rensar bland sk vänner och den personen som sa det kan ju ta och stoppa upp det där inte solen lyser...
Jag håller med din goa Elsa, Du ÄR stark och jag älskar dej som en syster nu och för alltid <3
Det dyker upp en massa i huvudet som jag skulle vilja skriva på det där men som jag inte tror passar sej i tryck, låt det stanna vid att jag känner mej som en vulkan redo att explodera....
Men korten du har blivit av med, kan du inte få tillbaka negativen åtminstone, så du kan få ta kopior på de kort du vill ha kvar?
Massa styrkekramar söstra mi och Aj LÖV JO <3

Katarina-Cinnamon

Du är bäst, gillar dig. Kram

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: