Vilken hit, att vakna trött. Kämpar för att inte ta mig en middagslur. Måste ju komma in i vanliga rutiner igen. Jag är fruktansvärt rutinbunden, minsta lilla som blir fel och ångest och sömnbrist slår till.

Kämpar verkligen mot det, men det är krafter som jag inte rår på.

Jag är inget offer, utan en produkt av en rad mindre lyckade händelser. Jag väljer inte att må så här och många händelser ligger liksom utanför min kontroll. Och hade det varit så lätt att välja hur man ska agera på saker och ting, ja det säger sig ju själv. Jag hade inte valt detta.

 

Morgonen blev ganska känslosam, då Huub och Brigitte kom och sa hej, Nu träffas vi inte förrän om ett år. Jo, Huub kommer hit några dagar i september, men inte Brigitte. Sorgligt, för dom är verkligen underbara.