Utanför stationen i Sollefteå. Jag brukar inte följa med när Elsa åker till bussen, men gjorde det idag.

För mig är det är det svårare att säga hej så där vid bussen, än om jag säger hej hemma och Ronny och hon åker iväg. Förut var det tvärtom, då jag alltid ville följa med.

Denna jävla ångest, som förföljer mig och tilltar i styrka på söndagar. Den blir konstigt nog värre när jag är ledig på måndagen än när jag jobbar.

Imorgon är jag ledig, så det blir säkert en stöknatt i natt.

Ensamheten blir så total och kompakt på måndagar, speciellt dom lediga.