Att jag överlevde gårdagen...det trodde jag inte att jag skulle göra. Det var en av de där megastora ångestattackerna, då det annars hänt saker. Det är då mitt förakt mot mig själv övergår i något salags självskadebeteende. Som vid ett visst tillfälle kommer att sluta med döden. Det vet jag. Man överlever inte ett tredje försök. Eller rättare sagt man tillåter inte själv att man överlever.

 

Nu känns det något bättre faktiskt, men jag är ruskigt trött. Har jobbat idag, och jag jobbade nästan en timme längre än jag behövde. Det kändes bara bra. Jag älskar verkligen mitt jobb på Erikshjälpen.

Inatt kommer jag nog att sova, för jag är väldigt trött.

Imorgon har jag stödsamtal igen. 

 

Jag orkade inte lägga ut instagrambilderna igår, men nu kommer både gårdagens och dagens.