Ghosty -

2015-08-28
11:52:00

Hur kom det sig att....

Ja, alla som känner mig vet att min liv har varit som en berg-och-dal-bana dom sista 3½ åren.

Är det bättre? Både ja och nej, men tror faktiskt att det är bättre.

Börjar väl med att berätta det tråkiga som hänt, eftersom så många har undrat, så kan jag skriva om lite roligare saker sedan. Jag har faktiskt varit med om mycket roligt i sommar också.

För ganska precis 2 år sedan försökte jag ju att ta mitt liv. (Ni minns kanske de hemska bilderna jag la ut?) Det lyckades ju inte, vilket jag är tacksam för. Det var en svajig tid efter, men jag lyckades komma tillbaka. Det blev medicindoshöjning och en massa saker.

Sedan har det väl rullat på med diverse dalar.

I våras mådde jag inte så bra, så man provade att byta ut medicinen, men det blev värre. Så illa att jag var rädd att vara ensam. Man bytte då tillbaka till den gamla medicinen, och efter allt kämpande med första tidens biverkningar, så blev det bättre. Faktiskt så att jag fick tillbaka "normala känslor" som att kunna känna glädje, sorg och ilska.

Där någonstans släppte jag på garden lite. Blev lite mer avslappnad. Jag märkte inte varningssignalerna (men Ronny gjorde).

Först hade jag 4 migränanfall på en vecka. Jag som inte haft någon känning av migränet på över 3 år. Så övergick mitt humör i ilska, irritation och ifrågasättande.

Historien på mitt "gamla" jobb (som jag faktiskt har kvar, men inte varit där på 3½ år).

Måndag den 17/8 vaknade jag inte ur utan till en mardröm. Allt gick så fort och så för mig oväntat att det var bara destruktivt. Och den här gången tog jag det en nivå högre. Jag sopade i mig allt som fanns hemma, för att bara få somna från ångesten och aldrig vakna mer. Såg ingen ljus, inget hopp, bara död.

Jag överlevde det också, men skadorna blev värre den här gången. Ambulans och många timmar på sjukhuset.

Många stygn i huvudet och på hakan, kotfraktur bröstkota och kotkompression.

Ser fortfarande ut så här i huvudet.

Men har faktiskt kommit tillbaka fortare den här gången. Har också förstått av jag inte alltid kommer klara av det, utan nästa gång (som det inte ska bli) är det över. Det var skrämmande att jag inte hade någon spärr alls. Inte det minsta överlevnadsdrift. Det var bara destruktiviteten som fanns.

Nu är jag mer vaksam på förändringar i humöret, för då kan jag hantera det bättre. Ronny sköter återigen min medicinering, och det är jag som bett om det.

Det jag önskar mig mest av allt är ett normalt liv. Kunna slappna av utan att det händer saker.

Nu vet ni i alla fall vad som hände.

Och nu kan det bara bli bättre. Man måste kanske hamna på botten för att börja klättra uppåt?

"Extreme Ways"

Extreme ways are back again
Extreme places I didn't know
I broke everything new again
Everything that I'd owned
I threw it out the windows, came along
Extreme ways I know will part
The colors of my sea
Perfect colored me

Extreme ways that help me
They help me out late at night
Extreme places I had gone
That never seen any light
Dirty basements, dirty noise
Dirty places coming through
Extreme worlds alone
Did you ever like it then?

I would stand in line for this
There's always room in life for this

Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart
Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart
Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart
Oh baby, oh baby
Like it always does, always does

Extreme sounds that told me
They held me down every night
I didn't have much to say
I didn't give up the light
I closed my eyes and closed myself
And closed my world and never open up to anything
That could get me at all

I had to close down everything
I had to close down my mind
Too many things could cut me
Too much can make me blind
I've seen so much in so many places
So many heartaches, so many faces
So many dirty things
You couldn't even believe

I would stand in line for this
It's always good in life for this

Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart
Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart

Oh baby (oh baby), oh baby (oh baby)
Then it fell apart (it fell apart), it fell apart (it fell apart)
Oh baby (oh baby), oh baby (oh baby)
Like it always does (always does), always does (always does)

KOMMENTARER: Psykisk ohälsa | 3 kommentarer

Ulla

PUBLICERAT: 2015-08-28, 15:33:25

Men älskade gumman <3 <3 Ja jag säger så här, jag tror att jag snart älskar Ronny lika högt som han älskar dej!!! Och det kan du hälsa honom, sitter ju här och gråter nu för jag önskar jag kunde hjälpa dej med att slappna av och bara få vara och komma tillbaka till den starka tjej du var för några år sen <3 Ja du är ju givetvis fortfarande stark men på ett annat sätt... Saknar min starka, grymma söstra mi <3 <3 <3

Rebekah

PUBLICERAT: 2015-08-28, 16:03:41 | URL: http://tassitus.com

Man önskar ju att det fanns nå't man kunde säga för att göra skillnad. Men det gör det inte.

Jag har en annan kamrat hemma som gjorde samma sak. Hon hade planerat det i sex månader, i tysthet. Hon "lyckades" inte. Blev inlagd, och en tid senare fick hon diagnosen lungcancer.

Man blir så nedstämd av allt man inte förstår och inte kan göra nå't åt. Jag vill inte klämma ur mig en massa plattityder här, men varje soluppgång är en gåva.

Kramisar!

Svar: Ångesten är en lömsk följeslagare. Man vet aldrig när och med vilken kraft den slår till. Nästan som en inre naturkatastrof. Kram

Annalena

Katarina

PUBLICERAT: 2015-08-30, 17:43:13

Stor stor kram kära vän <3