Regnig måndagsmorgon...

När jag vaknade kändes det ganska bra. Drack kaffe med Ronny och pratade.

Efter det att han åkt sög sig tungsinnet på. Massor av tankar poppade upp.

Jag fortsätter att blogga på som vanligt, men senaste tidens kritik, har på något sätt dämpat lusten lite. Jag skriver om mig själv, men det misstolkas av en grupp, som alltid försöker vända det till att det betyder något annat.

Sluta analysera sönder, det betyder det som står, inget annat.

Just nu känns det mycket tungt, dessutom är värken i höften nästan outhärdlig.

Nattens mardrömmar pockar på uppmärksamhet, fast jag försöker tränga undan dem.

Tittade på gamla foton av mig (drygt 2 år gamla) kontra foton från nu. Jag har förändrats jätte mycket. Har inte längre någon glans i ögonen, ser bara grå och trött ut.

Det har nu gått precis 2 år sedan det hände.

Händelsen som för evigt kom att förändra mitt liv, min ork och min syn på tillvaron. Och jag vill ju inte påstå att det är något positivt.

Ångestnivån har nu ökat, så det är bara att krypa ned med hundarna och hoppas att jag reder ut det här skovet också.

Ulla

Plocka fram mardrömmarna i ljuset och vänd och vrid på dom, jag lovar, dom blir mindre skrämmande och oroande då. Det tipset fick jag av psykologen efter mamma min hade dött och jag inte kunde sova för jag bara drömde mardrömmar. Det funkade för mej <3 <3 kramen

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: