Men nu är vi där igen.

Helgen är slut, även om den har varit underbar så kommer alltid den obevekliga måndagen.

Vill inte, vill inte, vill inte.

Det är måndagarna som är värst. Ensamheten och ångesten har en förmåga att krypa så tätt inpå då.

Resten av veckan brukar på något sätt halta sig fram.

Den smygande rädslan kommer redan på söndagkväll och håller mig sedan i sitt hjärngrepp till

måndagen är över.

Har försökt att planera så jag har roliga saker att göra på måndagen, men det funkar nästan

aldrig, då det kommer som någon blockering just då.

Blev också mycket ledsen över att jag blev osams med en vän (som jag tycker mycket om) på

Fb. Man har olika åsikter om saker och ting, men just idag blev det så förbaskade fel.

Men det är som det är nu. Inget kan göras ogjort.

Det är bäst att hålla vissa saker för sig själv, om man inte tycker lika.