Mardrömsmåndag

Skimret från fredagen har börjat blekna. Mitt mående gör ju att jag inte kan hålla kvar en positiv känsla

så länge som jag skulle vilja.

Nu är det måndag igen, och för mig en mörkare måndag än det brukar vara.

Med halv desperation ringde jag Hälsocentralen idag. Jag höll på att gå upp i atomer innan jag kom

fram. Tillsluts så. Ringde om en tid för Ronny. Har tjatat länge på att han ska gå till doktorn, men så

igår gav han med sig.

Han orkar inget är totalt slut. Sonny säger att det är samma symtom som han hade innan infarkten.

Jag blir jätte orolig och bannar mig sjäv för att jag inte trotsat Ronny och ringt tidigare.

Även lillebror har ju haft/har problem med hjärtat.

Händer något kommer jag aldrig att förlåta mig själv.

Jag tror också att den press vi levt under i två år också har påverkat. Mitt mående har ju drabbat hela

familjen. Skulle något hända släpper jag hela den här historien till massmedia.

Då spelar det ingen roll längre, för ingen kan skada mig mer än dom redan gjort.

Detta är inte ett hot, utan ett löfte. Det räcker nu.

Man kommer till ett läge då det helt enkelt säger stopp, och där är jag nu.

Synd bara att dom som borde fatta det varken kan eller vill förstå.

Ulla

Tycker faktiskt du ska gå ut i tidningen i alla fall gumman. Tvivlar på att det kan bli mycket värre för dej <3 <3 Styrkekramar i massor <3 <3 <3

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: