Hov betyder gudahus och antyder att här har funnits en hednisk kultplats. I Torsåker är den förknippade med guden Tor. Han var åskans gud, fruktbarhetsgud och böndernas beskyddare. Under förkristen tid var kultplatsen även ett regionalt politiskt och administrativt maktcentrum styrt av en hövding med en central funktion i bloten. Platsens centrala läge under tidig medletid tydliggörs av att här uppfördes två kyrkor. Torsåkers kyrka och Styrnäs kyrka, med endast ett par kilometers avstånd från varandra.
Torsåkers kyrka är sannolikt helgad åt Sankt Olof. Socknen onämns i de två äldsta kyrkliga uppbördslängderna från 1300-talets början. Byggnaden hade i sitt äldsta skede på 1200-talet, en romansk utformning, som bestod av långhus och ett lägre rakslutet kor. Under 1400-talet utvidgades koret och kyrkan förlängdes åt väster. Vid samma tid utrustades kyrkan med två stjärnvalv av tegel. En kort tid därefter försågs valv och väggar med kalkmålningar. Kyrkomålaren är okänd. Förlagorna fann man i den rikt illustrerade bildbibeln Biblia Pauperum (de fattigas bibel) och helgonlegenderna. Växtornamentikens mönster hämtades ur gotikens formvärld.
Till kyrkans äldsta inredning hör flera medeltida träskulpturer. En av dem är madonnaskulpturen från sent 1200-tal.
Den 1 juni år 1675 utspelade sig ett ohyggligt drama i denna kyrka. Efter det att en straffpredikan hållits mottog 71 dödsdömda den sista nattvarden. De var alla anklagade för häxeri och trolldom. På avrättningsplatsen väntade två bödlar, stupstockar och bål. När allt var över hade var femte kvinna i Torsåker avrättats.
Sandslåns Gästgiveri ligger mycket naturskönt, på en ö med broförbindelse, mitt i Ångermanälven, med närhet till Höga kusten. Anläggningen är belägen bara några kilometer från Kramfors/Sollefteå flygplats och samhället Nyland men man kan också resa hit med buss eller tåg.
I det närbelägna samhället finns post, bank och butiker. Trots detta så känns det som man är långt ute på landet då man passerar bron ut till ön utan asfalt. Platsen är mest känd för att världens största timmersorteringsanläggning låg här. 1874 anlades den första sorteringsbommen på älven utanför ön. 1957 sorterades 23 miljoner stockar på ett år och över 700 personer arbetade här. Men 1982 efter 110 år, sorterades de sista stockarna och delar av anläggningen såldes till Finland. Kvar finns byggnaderna på ön och kontrolltornet för det elektromekaniska skiljet ute i älven.
1985 öppnade i kommunens regi en turistanläggning på ön. Byggnaderna som vandrarhemmen och restaurangen är inrymda i, är renoverade arbetarlogement från 1920 talet.
På väggarna hänger många intressanta fotografier som skildrar arbetslivet från förr.
Trots att ön inte är så stor, så finns det en hel del att upptäcka. Förutom badstrand, bastu och båt/gästhamn finns här inte mindre än tre små museum: häx-, dock-, och ett flottningsmuseum samt en modell av den gamla sorteringsbommen.
Så ni förstår att det skulle ha varit läge för lite egen fotografering. (Som omväxling på bilderna från Moforsen och bilfärderna efter Riks 90, eller som vi säger "Risk 90").
På onsdagkväll orkade jag inte diska eller vattna blommorna.Vi hade haft folk här som tog upp pumpen och rengjorde den, och det var helt plötsligt bättre tryck, så jag tänkte att jag kunde spara vattenaktiviteterna till morgondagen...
Men vad händer? Torsdag morgon tappar jag upp diskvatten....och sedan är det slut. Börjar ringa runt, och det verkar vara lika överallt, även om grannarna hade lite vatten. Vi blir ju utan först, eftersom vi bor högst. Skärtorsdag, bara lite vatten sparat och en lång helg.
Hade det varit för drygt ett år sedan hade jag kanske "supit skallen av mig" för att slippa allt. Men jag satte mig ned med en kopp kaffe (glad att gubben hade kokat medan det ännu fanns vatten) och funderade på vad man skulle göra.