Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info. Ghosty - Panikångestladdad feminist. Skriver om hur det är att leva i sin egen lilla värld av piller. Ibland går det an och ibland är allt nattsvart. Tror på allas lika värde. Skriver även om mat, mitt jobb på en secondhandbutik, mina hundar, familjen, odling, hantverk och om hur livet är för det mesta kort och gott.
2016-11-10
 07:53:59

Lite stolt får man vara ibland :)

http://www.allehanda.se/kultur/lunchteater-de-begavade-kvinnorna-som-suddades-bort-ur-historien

Lunchteater: De begåvade kvinnorna som suddades bort ur historien

Lunchteater: Raderade kvinnor
Av och med: Tina Wilhelmsson
Musiker: Elsa Undin och Andrea Jonasson
Konsertteatern, Sundsvall; Hotell Statt, Örnsköldsvik; S:t Petri-logen, Härnösand
 

2012 väckte IKEA-katalogen rabalder i Sverige, när det kom fram att i den saudiarabiska utgåvan hade kvinnorna blivit raderade från bilderna.

Men Tina Wilhelmsson tänkte bara att det var väl inget nytt. Hon tyckte rentav att det var bra att IKEA-katalogen visat på problemet. Nu var ju Det Stora Suddgummit, som raderar bort kvinnor ur historien, framdraget i ljuset och avslöjat. Hennes reaktion blev i stället en föreställning där hon radar upp flera kvinnor som varit ytterst dugliga och gjort stora insatser, men som av något märkligt skäl glömts bort i eftervärldens bokslut.

Tina Wilhelmsson pekar på historiens raderade kvinnoinsatser, ackompanjerad av Andrea Jonasson och Elsa Undin.
 
Som Mileva Maric, matematikern som var så begåvad att hon fick gå på den berömda Tekniska Högskolan i Zürich - fast högre utbildning var stängd för kvinnor. Som bistod sin make Albert Einstein när han tänkte ut relativitetsteorin, en av grunderna för vår världsbild, och som han gav Nobelprispengarna till (visserligen fick han inte priset för relativitetsteorin utan för förklaringen av den fotoelektriska effekten, men kanske var Mileva delaktig i den också.)

Eller som Emelie du Chatelet, så matematiskt begåvad att hon som barn knäckte sin fars vänner i huvudräkning som sällskapsnöje. Senare slog hon sig ihop med Voltaire och gjorde högintelligenta inlägg i tidens vetenskapliga och filosofiska debatt. Eller, från senare tid, Violetta Parra som väckte Chiles folk politiskt med sång och musik och lärde upp Victor Jara. Hon är fortfarande stor i Chile - men i Sverige talade man bara om honom.

Till berättelserna sjunger Tina Wilhelmsson, med tryck i både sång och musik, andras och egna visor dår kvinnor tar plats, har gott självförtroende och lyckas med vad de gör. Och hennes föreställning är tänkvärd. Så här i efterhand lär historien knappast kunna vaska fram vem av Mileva och Albert Einstein som tänkte de avgörande tankarna. Å andra sidan förtegs också länge Karin Larsson, gift med Carl; en betydande designer och konstnär och tillsammans med sin make trendskapande inom stil och form. Henne har nutiden skrapat fram under drivorna av suddspån, och sådant kan göras igen.

Men än viktigare är förstås framtiden. För två år sedan fick det norska paret May-Britt och Edvard Moser Nobelpris i medicin. Om vi håller noggrann koll på Suddgummit kan sådant bli vanligare framöver.

 
Susanne Holmlund

060-19 72 78


2016-11-07
 11:54:33

Hur var det här då?

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen eller överhuvudtaget satt vi datorn. Har lagt ut lite bilder på ig, men det är allt.
Har haft en väldigt djup svacka och ganska långvarig. 
Problemen med ryggen har väl en del med det att göra och även en pencillinbehandling för inflammation i en tand. Bemöttes med vad jag upplevde som misstro om mitt ryggonda och mitt skydd mot sådant är inte tjockare än nattgammal is. Det går sönder direkt.
Sedan hände det väl en del saker som var och för sig kanske inte är så allvarliga, men sammantaget blev det för mycket.
Ångesten ligger som ett blött hästtäcke över mig. Vissa dagar kan jag samsas med min ångest men vissa dagar tar den alldeles för stor plats och kväver mig.
För första gången på ca ett år har självmordstankarna kommit tillbaka. Ganska kraftiga och jag har haft dialog med mig själv flera gånger i veckan. Ska träffa en läkare på fredag tillsammans med min samtalskontakt.
Kan väl säga "jag vill inte dö, men orkar inte leva".
Och som svar på en fråga. Nej, jag dricker fortfarande inte alkohol. Jag har inget problem med alkohol, då jag inte ens dricker lättöl.
Det var klagovisan. Nu till något annat.
 
Förra helgen var vi på födelsedagskalas på Riffen. Det var ett trippelkalas. Tessan, Meya och Tristan. Halloweentema.
Trots min inre stress var det jättetrevligt.
Annars rullar väl dagarna på. Jag är dock väldigt trött på dagarna och kan inte sova ordentligt på nätterna. Fryser hela tiden. Ute är det nu -9°, ingen snö men det blåser in i märg och ben. Vi har inte kallt inne heller, men det är väl för att jag sitter ihopkrupen i soffhörnet och stickar som det känns så kallt.
Har jättemycket beställningar på sockarna nu. Tror att det är 13 par eller så. Men jag betar av eftersom. Tycker att det är väldigt avkopplande att sticka.
Avslutningsvis lite bilder från ig.

2016-10-29
 23:15:19

Det gick undan...

 
Igår fick jag faktiskt en hel del gjort, vilket märktes på ryggen idag.
ja, i natt ska klockan ställas tillbaka. Har redan gjort det, så är det klart inför morgondagen.
Blev lite bökigt när jag skulle ta min kvällsmedicin. Gjorde det efter sommartiden, så får vi se om det funkar i natt. Jäkla hittepå det där med att flytta klockan fram och tillbaka.
 
Gick och la mig en stund på eftermiddagen för att vila, men doggsen tillät mig inte att sova. Är jätte trött nu. Funderar på att gå och lägga mig.
Ronny har redan sovit ca 1 timme (i soffan).
Har inte gjort många knop idag, men är ändå trött. Vaknade kl 03.55 i morse och kunde inte somna om.
 
Avslutar med några bilder,
 

2016-10-28
 12:51:50

Fredag är det idag

Fast det blir ett lågmält tjoho.
 
Har faktiskt sovit riktigt ordentligt i natt. Kom inte ihåg när jag gjorde det sist.
Har som sagt var jobbat denna vecka.
Torsdagen var riktigt tung, då ryggen höll på att ta livet av mig. Men nu har jag fått ny och mer smärtlindring, så på något sätt rullar det på.
Det var nog därför jag sov så bra i natt.
Men igår var det jobbigt. Jag hade så ont och kände mig ifrågasatt vad det gällde ryggen. Känslig som jag är, så tog jag väl åt mig mer än vad jag borde. Så när jag ringde psyk. och beställde medicin så avslutade jag med att beställa ett nytt liv också. Det resulterade i att dom ringde upp mig och var orolig för mig. Det var skönt att få berätta om ryggvärk, hur jag känt mig ifrågasatt på jobbet och ekonomin som nu är bortom all räddning. Inkassokraven haglar. Nu gåt det inte längre att hålla näsan ovan vattenytan. Jag måste bara få till en sida med mina hantverksaslter som är till försäljning.
Det hade varit underbart om arbetsskadeanmälan hade gått igenom, men så var inte fallet.
Har inte så mycket att sälja av vad det gäller prylar heller. Prylar har man ju, men inte mycket av värde.
Får fundera en stund.
Det känns piss i alla fall.
Avslutar med några bilder och sedan ska jag försöka vara lite kreativ medan smärtlindringen sitter i.

2016-10-28
 12:02:00

Karlhatare? Flata? Feministfitta? Rödstrumpa?

Det var väldans vilken snurr det tog på mina två sista inlägg.
Är jag förvånad? Lite kanske. Men de som reagerat argast var män.
 
Jag är inte karlhatare. Har en underbar man i min liv. Han är inte den enda man som funnits i mitt liv, det har funnits män som behandlat mig väldigt illa och nästan tagit livet av mig.
Det är skillnad på att hata alla män och hata män som hatar kvinnor. Årminstone då det mynnar ut i fysisk och psykisk misshandel.
 
"Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter."
 
Kan inte förstå att det ska vara så provocerande.
Jag lever i ett mycket jämlikt förhållande tycker jag. Hemma hos oss gör var och en det dom är bäst på och det andra får man hjälpas åt med. Svårare än så är det inte.
 
Fick även en kommentar från en som tillhör "järnrörsmaffian", som tyckte att min man släppt mig alldeles för långt i mitt tyckande. Och då kan man ju förstå att feminism verkar skrämmande.
 
Och som ett ytterligare svar på en kommentar. Jag går inte omkring med en tegelsten i handväskan för att slå ned alla män. (Bär varken handväska eller tegelsten). Om du har råkat ut för det, så måste du ha gjort rätt för det. Tror i alla fall inte att det är en vanligt förekommande företeelse?

2016-10-26
 17:20:27

Kvinnofrid

Tack för alla reaktioner, så väl negativa som positiva.
Jag skriver inte det här för att få medlidande. (Som någon trodde). Och jag tycker inte det är osmakligt. Vi måste våga säga ifrån och de som varit utsatta och överlevt kan vittna om horribla saker.
 Det handlar egentligen inte bara om mig eller Lotta. Det handlar alla utsatta kvinnor, även de vars röst har tystnat. Det pågår här och nu och medan det utreds till förbannelse så händer det igen. Varje dag drabbas kvinnor av våld och det blir ingen skillnad på handlande från myndigheter. När är det nog? När har en kvinna för mycket fått sätta livet till? När man inte ens kan vara trygg i sin egen bostad? Fall som läggs ned i brist på bevis? Vad betyder ordet kvinnofrid?
Jag tillhör ändå de lyckligt lottade som kom ur helvetet på jorden. Jag känner att jag kan inte tiga och titta på längre. 
 

2016-10-26
 00:46:00

Domen mot Lottas baneman, bitterljuv, tillbaka blick

"Domen meddelades klockan 11.00 i Solna tingsrätt.

Domen blev det som åklagaren yrkade på – livstid i fängelse för mord.

– Jag kan konstatera att tingsrätten delat min uppfattning om vad den tilltalade ska dömas för och vilken påföljd som ska dömas ut. Jag vill inte tala i termer om att jag är nöjd med domen – det är svårt att använda uttrycket nöjd i ett så här tragiskt fall – men tingsrättens dom borde stå sig väl vid en överprövning i hovrätten, säger kammaråklagare Tobias Kudrén i ett pressmeddelande.

Martin Jonsson döms även för en lång rad andra brott som misshandel, förtal och grov fridskränkning av Lotta. Hon misshandlades flera gånger under deras korta förhållande, så pass att hennes revben bröts.

Lotta anmälde Martin Jonsson men drog sedan tillbaka anmälan på grund av rädsla.

Men hon hann själv dokumentera sina blåslagna armar och såriga fötter och hon skickade bilderna till vänner – något som blev en viktig bevisning mot Jonsson."

(Bild och text från Aftonbladet)
 
Det är med stor sorg och förhoppning jag följt denna rättegång.
Livstidsdomen ger inte Lotta livet tillbaka, ej heller andra kvinnor som fallit offer för kvinnovåldet. Men det är en förhoppning om att rättsväsendet äntligen får upp ögonen för hur vissa kvinna har det.
Jag hoppas så att det blir en Lex-Lotta. Det skulle vara en liten upprättelse för Lotta, för hennes anhöriga och alla andra kvinnor som fallit offer för våld med dödligt utgång.
Det berör mig för att jag själv har varit utsatt för grovt våld i nära relation samt att jag också ursprungligen är från Härnösand.
Det hade kunnat vara jag, för 25 år sedan. Att jag tog mig ur och igenom det är nästan ofattbart. Uppställningen från samhället är lika med noll.
Egentligen har jag aldrig bearbetat det som hände. Mycket berodde på skam och att folk helt enkelt inte trodde på mig. Jag polisanmälde honom ett antal gånger, men hotet var så många att jag vågade inte gå vidare med det. 
Men jag fattar inte varför sjukvården, sociala eller någon reagerade?
Jag tänker heller inte försöka mig på en spekulation varför vissa kvinnor dras till dessa män. Det finns massor av teorier om detta. Ingen kvinna förtjänar att dö på detta sätt. Därför måste det till en kraftig lagskärpning av denna typ av brott. Men också en snabbare reaktion från alla andra som misstänker att det inte står rätt till.
 
Lite av det jag blev utsatt för.
 
Knuffad utför en trappa och sedan när jag låg där blev jag sparkad tills jag kissade på mig. Sjukhusbesök och röntgen.
Sviterna av den avsparkade svanskotan samt ryggen lider jag av ännu idag.
 
Knivhugg i hakan som fick sys, sjukhus.
 
Slängd in i stolpen på sängalveln. Det blev 5 brutna revben samt en punkterad lunga. Ambulans och sjukhusvistelse.
 
Spräckt ögonbryn som fick sys, sjukhus.
 
Skador på hals och nacke efter att han försökt hänga mig. Sjukhus.
 
Brännskador efter elström. Sjukhus.
 
Oräknerliga gånger med spräckt läpp och blåögon.
 
Knäckt näsben, sjukhus.
 
Han var mycket noga med att följa med till sjukhuset och där dra en historia om att jag ramlat eller skadat mig själv, samtidigt som jag fick höra att om jag inte höll käften skulle jag och mina barn dö.
Jag kan heller inte minnas att sjukhus ett enda gång frågade om det verkligen låg till som han sa.
 
Jag blev även inlåst i 3 dagar. Tvingad att köra till alla omöjliga ställen. En gång tur och retur Helsingborg. Fick stryk för att jag var trött och gäspade.
 
Fick vara utan mat i flera dagar för att jag inte förtjänade att äta.
 
Han sköt min hund.
 
Det är ändå inte allt. 
Och jag undar vem skulle ha kunnat hjälpt mig i den situationen?
 
Det märktes även sedan jag brutit mig loss, vad oskyddad man var. 
 
Så låt nu Lottas tragiska död bli en väckarklocka. Dessa vansinnesdåd kan inte längre ignoreras.
 
Sammanfattning. Jag är inte ute efter medlidande, då jag tillhör de som kom levande ur det. Jag vill ge en röst för de kvinnor som inte kan göra det längre. Dessutom tycker jag att det läggs för mycket fokus på varför vissa kvinnor väljer sådana män. Det är inte där fokus ska läggas, utan på männen som utför dessa illdåd. Oavsett vad, ska ingen kvinna behöva misshandlas och absolut inte mördas. Där är problemet. Och ni som finns runt omkring, blunda inte, var obehaglig, ställ frågor, ta små vinkar på allvar. Det är få kvinnor som orkar berätta hela sanningen. Låt inte Lotta bara bli en i statistiken, låt det bli en väckarklocka. För detta finns runt omkring oss, här och nu. Förhoppningsvis kan vi rädda någon.
 
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen.
 
Jag hatar män som hatar kvinnor.
 
 
 
 

 


2016-10-25
 23:01:52

Jobb, tandläkare och missat medicinintag

Har jobbat, men fan va' ont i ryggen jag har. Det ska utredas vidare och eventuellt opereras. Det kan bli så att dom måste stellägga två eller tre kotor. Men inget är bestämt ännu.
Det enda jag vill är att bli av med värken.
Har även varit hos tandläkaren. Min tand går inte att rädda, men det var för inflammerat för att dra ut den nu, så det blev en 10-dagars pencillinkur.
 
Så det värsta av allt. Har ju kallsvettats, varit yr, haft ångest, huvudvärk, illamående mm idag. Trodde det berodde på att det var så mycket idag (med mina mått mätt), tills jag av en slump upptäcker att jag har missat att ta min medicin idag. Det är ju ganska många piller, så konsekvensen märks ganska snabbt.
Det värsta är att jag kan inte ta den i efterskott, för då blir den sammanlagda dosen för stor när jag tar medicin imorgon. Men det lär bli en tuff natt.
Nu några bilder från dagens jobb.
Livet är en fest - håll med om det folk och fä...

2016-10-24
 12:30:00

Ryggont, tjuvar, tandvärk, avslag och nedstämdhet....

Det var väl kanske inte den mest inbjudande inledningen på ett blogginlägg. Men faktum är att så tugnt är det.
Att jag inte bloggat på ett tag beror på att ryggen inte tillåter att jag sitter vid datorn och att det är så bökigt att blogga från mobilen.
Tänkte försöka mig på en liten uppdatering nu, medan smärtlindringen sitter kvar.
 
Har inte fått svar på röntgen av ryggen ännu, men kan bara säga att något är ordentligt fel. Konstant värk i två veckor nu och det påverkar hela min livssituation. Humöret dalar i ett rasande tempo och ångetsen kommer som ett brev på posten (det var ingen bra liknelse, vi har ju PostNord). Det går i alla fall fort att tappa livsgnistan.
 
 
 
Så detta. Blir så arg och ledsen över den totala avsaknaden av moral i dagens samhälle. Jag hatar tjuvar. Det finns ingen respekt alls för andras privata ägodelar. Kanske dags att införa det gamla straffet, hugg av dom händerna. Blir jätteledsen över detta. Jag vet ju att bilar är ett av Anjas stora intressen här i livet. Och så råka ut för detta. Det gör mig både förtvivlad och ursinnig.
Förbannade tjuvsamhälle.
 
Så nästa lilla uppmuntrande besked. Jag fick avslag på arbetsskadeanmälan. Detta var egentligen inte så förvånande, men så är det. En chef förstör ditt liv och du ska bara acceptera. 
Återigen förbannade tjuvsamhälle.
 
Så har jag ringt till tandläkaren. Har inte råd, men jag står inte ut med tandvärken längre. Inte ens ett tandläkarbesök ryms i vår budjet. Jag har ju 75% sjukbidrag och 25% lön och det ska ni veta att man inte blir rik på. Innan konflikten med arbetsgivaren jobbade jag 100%.
Men ett raserat liv och raserad ekonomi är inte värt mer.
Förbannade tjuvsamhälle.
 
Det är sådana här dagar jag önskar att jag bara kunde sluta leva. Att kämpa tjänar ingenting till. Det här är min lott i livet.
Visst har jag mycket positiva saker i mitt liv och det finns många som har det mycket värre, men det tar tyvärr inte bort mitt tungsinne.
Jag oroar mig för Ronny också. Dels att dom aldrig kom på vad som var fel med honom, när jag fick skicka honom med ambulansen. Och så att röntgensvaret av hans knöl i ryggen inte har kommit ännu.
Jag vet att han sliter ont och att jag måste stå på benen för hans skull, så att det inte blir ännu en belastning. Han oroar sig för min hälsa, ekonomin (framför allt) och sin egen hälsa. Även om han inte säger något, så vet jag.
Jag måste få till en sida med mina alster, så att jag förhoppningsvis kan få in några enxtra kronor. Vet inte vad som gör att jag aldrig för till det.
Avslutar med några bilder från ig. Det är väl de foton jag har för tillfället.
Sockar, akryl/ull stl. 42-43.
Vi har höstat in rosor och jordgubbar som stått i amplar och krukor.
Höst.
Vägen hem.
"Catcher in the rye".
Chaimasalatea, livsviktigt.
Helgdricka. Jag dricker inte alkohol.
Sockar med extra långa skaft, akryl/ull, stl. 41-42.
Poncho, akryl/ull.
En bukett sockar.
Det jag håller på med nu.
Klarar av att trycka fast ryggen i soffan och få en acceptabel sittställning. Värre är det när jag ska upp.
Det var inte mycket positivt med detta inlägg, men det var ett livstecken.
 
Var rädda om varandra.

2016-10-11
 10:23:17

Dagarna som gått

Trodde att jag skulle få sova en stund i morse, men kaffepolisen Lennart satte stopp för det.
Har masat mig upp, diskat och startat tvättmaskinen.
Följer rättegången mot Martin Jonssons vansinnes dåd, som släckte Lotta Rudholms liv. Det är som att uppleva vad jag själv gick igenom för 25 år sedan. Kvinnor idag, är lika oskyddade som för 25 år sedan. Det är egentligen ett under att jag överlevde mina månader av grov misshandel. Jag återkommer kanske till det en dag, eftersom det är sådant jag aldrig bearbetat. Vi hann aldrig så långt i kbt-behandlingen, då det hela tiden uppstod nya saker från arbetsgivaren som måste bearbetas. Och i nuläget anses det inte som jag skulle klara av kbt, då hela min behandling går ut på att stärka mig, för att kunna gå vidare.
 "Jag hatar män, som hatar kvinnor".
 
Ove och Sivan åkte hem igår. Det var lite vemodigt. Har varit underbart att ha dem här. Jag har kunnat slappna av och vilat. Sovit relativt bra på nätterna, om det inte vore för nack- och ryggvärk.
Verkar omöjligt att få en tid på Hälsocentralen, annat en akuttid, då du i princip inte ens hinner ta upp dina problem. Så var det med den sjukvården.
 
Nu en sammanfattning av dagarna som gått.
Torsdag jobbade jag tillbaka min lediga onsdag. Och fredag jobbade jag min ordinarie dag.
Utanför Erikshjälpen.
Lördag kom Tessan och barnen hit, dels för att se hur det var med Ronny, men även för att träffa Ove och Sivan. Jag bakade en äppelkaka som vi hade till fikat.
Helgen i övrigt var mycket lugn, med en massa stickning.
Jobbade även igår, då jag jobbade in tisdagen. Jag var på stödsamtal och sedan jobb.
Är ledig idag, vilket behövs, då jag har mycket att stöka med, samt att jag är helt slut.
Ronny är nu hos veterinären med Ghosty.
Måste kolla upp henne. Mycket tyder på att det är rävskabb. Men det får vi väl veta senare idag då.

2016-10-07
 23:07:00

Fredag, trött och nöjd

Ja den här veckan har gått fort. Var lite tufft att jobba 2 dagar på raken, men jag har aldrig hunnit att sy Elsas och Mickes gardiner annars.
Var så roligt att att ha extra sovgäster en natt här. Jag mår bra när det är liv och rörelse i stugan.
Och så blev det gardinsömnadsmaraton.
 
Elsa skickade bilder sedan hur det blev. Tar mig friheten att lägga ut dem här.
(Foto Elsa Undin)
 
Så har jag då jobbat torsdag och fredag. Här kommer lite bilder från Erikshjälpen.
Jag trivs verkligen med mitt jobb.
 
På Lördag går hela Dags-kassan till Världens barn, detta pågår i hela Sverige & vi är givetvis med..

Alla Varmt Välkomna 11-15..

Ps! Vi bjuder på fika :)

Tystnaden som uppstår när man ser sin dotters autograf på en affisch vi har på jobbet.
Hur stor är den sannolikheten?
Ikväll har jag druckit ett vansinnigt gott vin som hette "Natureo" ett Muscatvin. Helt underbart, inte för sött och inte för surt, bara fruktigt och läskande. Naturligtvis alkoholfritt. Men jätte festligt att ha en fin flaska och dricka i ett riktigt finglas. Snacka om lyx. Sivan tänkte på mig. Så jätte mysigt att ha Ove och Siv här. Jag har kunnat koppla av och bara myst.
Avslutar med några höstbilder.
Hittade även en gammal bild av ungen.
Hon har förändrats en hel del den där Elsa.

2016-10-05
 08:18:00

Jag lever

Har inte haft så mycket tid för bloggandet nu, eller kanske det är orken som tryter.
Jag är i alla fall omgiven av människor som får mig att känna lugn och harmoni och då kanske det inte behövs bloggas så mycket.
 
Ronny åkte iväg imorse. Han ska vara en stund på jobbet och sedan ska han på röntgen. Kändes si så där när han åkte. Han såg trött och lite sliten ut. Älskade gubben. Hoppas att han förstår att han måste slå av lite på takten och lyssna på kroppen.
 
Ove och Sivan är kvar, vilket känns väldigt skönt. Igår kom Elsa och Micke också. Dom sover på den stora "drassen" (Elsas ord) bakom mig. När dom vaknar ska vi väl sy lite grann och packa saker till deras nya boende.
Jag har fått bytt onsdagen mot torsdag, så nu jobbar jag torsdag och fredag den här veckan. Jobbade naturligtvis måndag också.
Måndagen var faktiskt ett riktigt eldprov för mig. Först jobbade jag, sedan var jag och köpte hundmat och så handlade jag själv på Coop. För en "vanlig" människa låter det väl självklart, men i min värld är det storverk.
Var så nöjd när jag kom hem att jag hållit ihop allt. 
 
Avslutar väl med lite foton.
 

2016-10-03
 21:50:54

Vad var det som hände?

 
Men nog har det varit en turbulent tid. Trots det har jag hållit ihop.
Torsdag morgon föll bara Ronny ihop och han var askgrå i ansiktet. Ringde först 1177 och dom sa att jag skulle ringa 112, vilket jag också gjorde. Det var långa minuters väntande. Akutbilen kom fort (dom utgick från Näsåker). Ambulansen tog lite längre tid. Det som misstänktes var hjärtinfarkt.
Kändes fruktansvärt när ambulansen åkte iväg.
Sedan skulle jag ringa anhöriga och jobb mm. Helt plötsligt kunde jag inte ett telefonnummer utantill. (Tack hitta.se för att du finns).
Den långa väntan på besked var olidlig. Fick vänta flera timmar innan jag fick reda på något.
Tillslut åkte jag in, när jag äntligen fått reda på att han låg på iva. 
Där låg han, med massa mätutrustning på sig, men hade tack och lov återfått lite färg i ansiktet.
Sedan hade jag mitt stödsamtal på psyk, behövdes säkert, men jag minns inte ett dugg vad vi pratade om. Skulle dock tro att det handlade om det som just hänt.
Resan hem minns jag inte heller så mycket av, men hem kom jag..
Natten var hemsk. Alla denna ovetskap.
Fredag, kändes det lite bättre. Mina fina svärföräldrar skulle komma upp, och jag kunde pusta ut lite.
Jag samlade ihop mig och gjorde lite saker, som dammsög, bäddade rent och tvättade mm. Allt för att få tiden att gå.
Så ringde Ronny, det var ju underbart. Nu har jag bäde Ronny hemma och Ove och Sivan här och det känns bara så bra.
Det som dock inte känns så bra är att dom inte kunde komma på vad som orsakat Ronnys problem.
Det var berättelsen i korta ordalag.
 
Nu till idag. Ronny är fortfarande lite tagen. Jag har jobbat idag, men jag har hjälp här hemma, så nu kan jag slappna av ordentligt.
 Nu till lite bilder.
Fick stanna några gånger efter vägen hem från sjukhuset i torsdags. Mådde inte så bra, så ta lite fina bilder kändes läkande.
Tog även bilder på ringblommorna och den gula jordärtsskocksblomman.
Hjärtebarna.
Fläderblomssaft har det blivit också.
Startat med nya sockar, i akryl.
En dag på jobbet, Erikshjälpen Sollefteå.
Det är höst nu, minusgrader på morgnarna.
Och en fin dubbel regnbåge hade vi i eftermiddag också.
 
Börjar med det positiva och negativa imorgon. Har redan skrivit alldeles för mycket nu.
som brytt er under den här tiden.
 
 
 

2016-09-27
 22:14:57

Antingen eller

Kan ju inte precis säga att detta har varit en jippidag.
Vet inte om det är nya medicinen, men jag blev riktigt ledsen på jobbet två gånger idag. Inget såg att jag grät för jag lyckades smita ut (ibland kan det vara bra att vara rökare). Tänker inte gå in på det mer. Är som sagt var inte säker på om det är jag som överreagerar, eller om det var dumma saker.
 
Just nu är Ronny inte så kry. Först hade han ont i ryggen, och nu vansinnig värk i magen. Jag skulle vilja ringa till sjukhuset, då jag är rädd att det är något med hjärtat. Men han vill inte.
Jag är orolig i alla fall.
 
Känns som jag håller på att tappa greppet alldeles. 
Ronny mår inte bra, Ghosty är inte ok, Lellen har börjat bli väldigt trött (han är ju dryga 11 år), mamma och Henry har tacklat av väldigt mycket, ekonomin är en katastrof och min hjärnspöken har bosatt sig ordentligt i mitt huvud. Alla dessa saker ligger utanför min förmåga att ändra på, så inte ens om jag tar av mig offerkoftan förändras det. Och ignorera detta och gå vidare som inget har hänt....är man mänsklig då? Jag tycker inte det, och ej heller att man är ett offer. Per Gessle sjunger "här kommer alla känslorna på en och samma gång". Min sång innehåller "här kommer alla rädslorna på en och samma gång". Inte ens godståget går på rätt tider. 
 
Avslutar med några bilder från Erikshjälpen, men inte ens dom känns roliga, då dagen på jobbet inte var speciellt trevlig. 
 
Och glöm inte;
En öppen hand kan ge och få
En knuten hand kan bara slå
 
Och ni som vill kommentera det här inlägget, gör det gärna här i bloggen om möjligt.

2016-09-27
 21:30:00

Positivt då för helvete

1. Kom iväg till jobbet.
2. Hade mat lagad, så jag behövde inte göra det när jag kom hem.
3. Har börjat med nya medicinen (den är som en bergochdalbana).
4. Jag är ledig imorgon (skönt efter en mindre rolig dag).
5. Vi har fortfarande vatten.